Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 33. Början till slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
31
Början till slutet
Jag har varit borta från San Michele ett helt år - vilken
illa använd tid! Jag har kommit tillbaka med ett öga mindre
än jag hade då jag for. Det är ingenting mer att säga om det,
det var väl i förutseende av en sådan möjlighet som jag kom
till världen med två ögon. Jag har kommit tillbaka som en
annan människa. Det förefaller mig som om jag med mitt
enda återstående öga betraktade världen från en helt annan
synvinkel än förr. Jag kan inte längre se vad som är fult, rått
och frånstötande, jag kan bara se vad som är vackert,
tilltalande och rent. Också männen och kvinnorna omkring mig
tycks vara annorlunda än de var förut. Genom någon sorts
optisk illusion ser jag dem inte längre sådana de är, utan
som det var meningen att de skulle vara och som de kanske
skulle velat vara om de haft en chans. Jag ser ännu med
mitt blinda öga en mängd narrar strutta omkring i synfältet,
men de irriterar inte längre mina nerver som de gjorde förut,
jag bryr mig inte längre om deras ideliga prat - ”they say
what they say, let them have their say”, har en vis engelsman
sagt. Längre har jag inte kommit för närvarande. För att
någonsin komma så långt som till att älska alla mina
medmänniskor är jag rädd att jag först måste förlora synen på
båda ögonen. Jag kan inte förlåta dem deras grymhet mot
djuren. Jag tror att det inom mig försiggår ett slags utveckling
i bakvänd riktning, som driver mig längre och längre bort från
människorna och närmare och närmare till Moder Jord och
djuren. Alla dessa män och kvinnor kring mig tycks mig nu
spela en mer underordnad roll i världsalltet än de gjorde förr.
Jag känner det som om jag ött alltför mycken tid på dem,
som om jag kunde reda mig lika bra utan dem som de utan
mig. Jag vet mycket väl att de inte längre har något vidare
bruk för mig. Bättre ”filer à 1’anglaise”, innan man blir
utvisad. Jag har händerna fulla i alla fall, och Gud vet hur länge
det räcker. Jag har slutat irra kring i världen på jakt efter
lyckan, jag har slutat mitt liv som läkare på modet, jag har slutat
mitt liv på sjön. Jag tänker stanna där jag är och försöka göra
det bästa av det lilla jag har kvar. Men skall jag ens få lov att
354
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
