Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. I det gamla tornet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mot väster där solen går ner. Snart sjunker solen i havet, så
kommer skymningen, så kommer natten.
Det har varit en härlig dag.
n
Den sista strålen av gyllene ljus tittade in genom fönstret
och vandrade långsamt runt i det gamla tornet, från de
illuminerade pergamenten och det gotiska silverkrucifixet på
väggen till Tanagrafigurerna och de venetianska glasen på
refektoriebordet, från de blomsterkrönta nymferna och
bac-kanterna dansande till Pans flöjt på den grekiska basreliefen
till de bleka dragen på guldgrund av min älskade sankt
Fran-siscus av Assisi med Santa Chiara med liljor i handen vid
sin sida. An omslöt en gloria av guld den florentinska
madonnans stilla anlete, än lyste en glimt fram ur dunklet av
den stränga marmorgudinnan, Artemis Laphria, med Dödens
snabba pil i sitt koger. Som för tretusen år sedan krönte på
nytt den strålande Solskivan Achnatons panna, Achnaton, den
kunglige drömmaren vid Nilstranden, Solens Son. Tätt
bredvid stod Osiris, som dömde över människans själ, och den
falkhövdade Horas, den outgrundliga Isis och Nephtys, hennes
syster, med Anubis, gravens väktare utsträckt vid sina fötter.
Ljuset dämpades mer och mer och försvann, natten kom.
Dagens Gud, Ljusets Givare, kan du inte stanna hos mig
lite längre? Natten är så lång för tankar som inte vågar
drömma om soluppgång, natten är så mörk för ögon som
inte kan se stjärnorna. Kan du inte beskära mig ännu några
få sekunder av din strålande evighet för att låta mig än en
gång se din sköna värld, havet, det oändliga, det outgrundliga,
de stolta molnen, de snötäckta fjällen, de brusande älvarna, de
vänliga träden, blommorna och gräsen och alla mina bröder
och systrar i skyn, i skog och på fält? Kan du åtminstone
inte låta mig få behålla några vilda blommor i min hand
för att värma mitt hjärta? Kan du inte lämna kvar några
stjärnor på din himmel för att visa mig vägen genom
mörkret?
Om jag inte längre kan urskilja männens och kvinnornas
anleten, kan du inte åtminstone låta mig få se skymten av ett
barnansikte eller blicka in i ögonen på ett vänligt djur? Jag
har läst i mäns och kvinnors ansikten så länge, jag känner
dem så väl. Det är ett enformigt studium, jämfört med vad
360
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
