Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. I det gamla tornet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upp och lade sitt stora huvud i mitt knä. Visste han vad jag
visste, förstod han vad jag förstod, att stunden närmade sig
då vi skulle skiljas? Jag strök hans huvud under tystnad, för
första gången hade jag inga ord för honom, hur skulle jag
kunna förklara för honom det hemlighetsfulla okända som
jag inte kunde förklara för mig själv.
- Wolf, jag ska bryta upp härifrån,- långt bort till ett
fjärran land. Denna gång kan du inte följa med mig, min vän.
Du måste stanna kvar här där vi levat tillsammans så länge
i sorg och i glädje. Du ska inte sörja mig, du måste glömma
mig som alla andra ska glömma mig, för så är livets lag.
Var vid gott mod, du ska få det bra och det ska kanske också
jag. Allt som jag kunnat göra för din lycka det har jag gjort.
Du ska leva ditt liv som du levat det hittills, omgiven av
samma kärleksfulla omsorg som du fick av mig. Du ska få
ditt rikliga mål mat framsatt åt dig när klockorna i
campanien ringer mezzogiomo och du ska få din portion ben två
gånger i veckan som förr. Den stora trädgården där du
brukade leka med mig är fortfarande din, och också om du
kanske skulle glömma påbudet och jaga en främmande katt
bland oliverna, så ska jag fortsätta att vända till mitt blinda
öga som jag gjorde förr, för gammal vänskaps skull. Och när
dina lemmar styvnat och dina ögon blivit skumma ska du gå
till vila för alltid under den antika marmorkolonnen bland
cypresserna vid sidan av dina kamrater som gått före dig dit.
Och när allt kommer omkring, vem vet om vi inte ska mötas
igen? Stora eller små, våra utsikter är ungefär desamma.
”Gå inte ifrån mig. Stanna här eller ta mig med dig”,
bön-föll de trogna ögonen.
- Wolf, jag går till ett land som jag inte vet någonting
om. Jag vet inte vad som ska hända mig där och ännu
mindre vet jag vad som skulle hända mig om du kom med
mig. Jag har hört underbara sägner om det Okända landet,
men det är bara sägner, ingen som varit där har någonsin vänt
åter för att säga vad han sett. En enda man kunde ha gjort
det, men Han vände åter till sin Fader i himlen med läpparna
förseglade i outgrundlig tystnad.
Jag klappade ömt min trogne vän, men mina domnade
fingrar kunde inte längre känna beröringen av hans lena päls.
Jag lutade mig ner över hans huvud för att kyssa honom
till farväl, en plötslig fruktan glimtade till i hans ögon, han
ryggade tillbaka och kröp under bordet. Jag lockade på
363
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
