- Project Runeberg -  Boken om San Michele /
364

[MARC] Author: Axel Munthe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. I det gamla tornet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

honom, men för första gången lydde han inte. Jag visste vad
det betydde. Jag hade sett det förr. Jag hade trott att jag hade
ännu ett par dagar kvar. Jag reste mig upp och försökte gå
till fönstret för att dra ett djupt andetag, men lemmarna
vägrade att lyda och jag sjönk tillbaka i min stol. Min blick
vandrade runt i det gamla tornet. Allt var mörkt och tyst, men
jag tyckte mig höra Artemis, den stränga gudinnan, ta sin
snabba pil från kogret redo att höja bågen. En osynlig hand
rörde vid min skuldra. En lätt rysning for genom min kropp.
Jag trodde jag skulle svimma men jag kände ingen smärta
och mitt huvud var klart.

- Välkommen, Herre. Jag tyckte mig höra hovslagen av
din svarta stridshäst dåna genom natten, du har vunnit loppet
till sist, för jag kan ännu se ditt dystra ansikte när du böjer
dig över mig. Du är ingen främling för mig, vi har ofta sett
varandra alltsedan vi stod sida vid sida bredvid en bädd i
Salle Ste-Claire. Jag kallade dig då hård och grym, en
blodtörstig bödel som nästan tycktes njuta av att åse sina offers
långsamma pina. Jag kände inte livet så väl som jag känner
det nu. Jag vet nu att du är den barmhärtigare av de två,
att vad du tar med ena handen ger du tillbaka med den
andra. Jag vet nu att det var Livet och inte du som tände
skräcken i dessa vidöppna ögon och spände musklerna i dessa
flämtande bröst för ännu ett andetag, ännu en minut av
ångest.

Jag för min del kommer inte att brottas med dig i dag.
Hade du kommit till mig när blodet var ungt, skulle det varit
en annan sak. Jag var full av liv då, jag skulle ha satt mig till
motvärn och slagit igen så hårt jag kunde. Nu är jag trött och
modlös, mina ögon är skumma, mina lemmar är stela och
mitt hjärta utslitet, jag har bara mina tankar kvar och
tankarna säger mig, att det ingenting tjänar till att kämpa mot
dig. Därför tänker jag sitta stilla i min Savonarolastol och se
på medan du sätter i gång. Jag är nyfiken att se hur det hela
går till. Jag har alltid varit intresserad av fysiologi. Kanske
det är bäst att jag låter dig veta att jag är byggd av första
klassens material, slå till så hårt du kan, annars kommer du
kanske att slå miste som du redan gjort ett par gånger, om
jag inte tar fel. Jag hoppas, Herre, att du inte hyser något
gammalt groll mot mig sedan Avenue de Villiers-tiden då jag
nog höll dig i strängt arbete. För att säga sanningen är jag
inte så modig som jag låtsas vara - om du ville ge mig några

364

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:55:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sanmich/0368.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free