- Project Runeberg -  Boken om San Michele /
367

[MARC] Author: Axel Munthe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. I det gamla tornet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- Väktare vid himlens portar, helige sankte Per, jag besvär
dig, låt mig stanna!

Med rynkade ögonbryn ögnade sankte Per igenom mitt
jordelivs magra förtjänstförteckning och dess långa
syndaregister.

- Det ser illa ut, sade han. Mycket illa. Hur kom du hit?
Det måste vara ett misstag, jag förstår inte...

Han tystnade plötsligt då en liten budbärarängel hastigt
slog sig ner framför oss. Han fällde ihop sina purpurvingar
och ordnade sin korta mantel sömmad av spindelväv och
rosenblad och gnistrande av morgondagg. Hans små ben var
bara och rosiga som blombladen, hans späda fötter bar
gyllene sandaler. Käckt på sned på hans lockiga huvud satt en
liten hatt av tulpaner och liljekonvaljer. Hans ögon var fulla
av solglans och hans läppar log av glädje. I sin knubbiga
hand höll han ett guldpräntat pergament som han räckte
sankte Per med viktig min.

- De vänder sig alltid till mig när de råkat illa ut, muttrade
sankte Per medan han läste igenom pergamentskrivelsen. När
allt går som det ska bryr de sig inte om mig. Säg dem, sade
han till budbärarängeln, säg dem att jag kommer strax, säg
dem att de framför allt inte ska svara på några frågor förrän
jag kommer.

Den lille ängeln lyfte sitt rosiga finger till sin tulpanhatt,
slog ut sina puipurvingar och flög sin väg snabb som en
fågel och sjungande som den.

Sankte Per såg obeslutsamt på mig med sin
genomträngande blick.

Sedan vände han sig till en åldrig ärkeängel som stod lutad
mot sitt dragna svärd som en skiltvakt vid det gyllene
förhänget, och sade i det han pekade på mig:

- Låt honom vänta här tills jag kommer tillbaka. Han är
djärv och listig, hans tunga är hal, ta dig i akt så att han inte
lossar på din. Vi har alla våra svagheter, jag känner din. Det
är något besynnerligt med den här anden, jag kan inte ens
begripa hur han kom in här. Det är inte alls omöjligt att han
hör till samma släkte som lockade dig från himmeln att följa
Lucifer och som orsakade ditt fall. Var försiktig, var
tystlåten, var på din vakt!

Han gick. Jag såg på den gamle ärkeängeln och den gamle
ärkeängeln såg på mig. Jag tänkte att det var klokast att
ingenting säga, men jag iakttog honom i smyg. Snart såg

367

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:55:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sanmich/0371.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free