Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. I det gamla tornet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
- Alltid han, mumlade han bittert, den bräcklige,
utmärglade drömmaren med sin flock av fåglar och sitt följe av
tiggare och förkastade. Så bräcklig och dock stark nog att
hejda din hämnande hand, o Herre. Är det då inte sant att
Du är Jehovah, den stränge guden som steg ner i eld och
rök på berget Sinai och kom Israels barn att darra av skräck?
Var det inte Din vrede som bjöd mig att sträcka ut min
straffande stav för att förtorka markens örter och träd så
att alla människor och djur skulle dö? Var det inte Din röst
som ljungade genom mina Tio budord? Vem ska frukta
flamman av Din förödande blixt, o Herre, om dånet av Din vredes
åska kan överröstas av en fågels kvitter?
Mitt huvud sjönk ner på den helige Franciscus skuldra.
Jag var död - och jag visste det ej.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
