Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
SANNSAGOR OCH FANTASIER.
lagt sig i melankoliska veck och ett smärtsamt drag
hvilade öfver munnen. Nu, då de klara, liffulla
ögonen voro undanskymda, såg hennes ansigte mycket
gammalt och förhärjadt ut; man skulle velat gissa på
sextio år. x
Fru Kasperson stannade ett ögonblick framför
den okända och begagnade tillfället att taga hennes
yttre menniska i skärskådande. Från ansigtet
öfvergick hon till drägten. Den var helt svart, ylle och
krusflor, och af en egendomlig, främmande snitt. Den
venstra handen, lång, smal och hvit, hvilade slapt i
knät och hade två släta guldringar på det andra fingret.
»Här är vattnet,» sade fru Kasperson, då hon
slutat sin granskning. Främlingen spratt upp, såg sig
omkring med en halfvaken, beslöjad blick och räckte
ut handen mot vattenglaset, som var alldeles immigt
af det iskalla vattnet. Hon läppjade på dess innehåll,
men det var för kallt, hon måste sätta glaset ifrån sig
på soffan.
»Det är från bergskällan; sådant vatten får man
inte på något annat ställe,» sade hon i en ton, som
om drömmens garn ännu höll henne fången.
»Bergskällan?» upprepade fru Kasperson förvånad.
»Ni tycks känna till den här trakten mycket noga.»
En svag rodnad drog öfver den främmandes kind,
men försvann genast.
»Ja, jag har för många år sedan varit bosatt här
i socknen,» svarade hon, »och känner till hvarje sten,
hvarje gångstig i skogarne här omkring. Men här pä
stället är sig inte riktigt likt,» tillade hon. »Lindarne
ha skjutit upp, och ni har huggit bort de höga
popp-larne vid grinden.»
»Det skedde strax efter min mans död, sade fru
Kasperson. »De torkade bort. Annars har jag sökt
bibehålla allt i samma skick som då han lefde. Han
tyckte så mycket om sitt lilla Eriksdal. — Kände ni
honom?» 1
Den främmande damen förde vattenglaset till
munnen och drack långsamt. Derpå for hon med en
svart-kantad näsduk ett par gånger öfver läpparne, satte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
