- Project Runeberg -  Sannsagor och fantasier /
8

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IO SANNSAGOR OCH FANTASIER.

och såg bort till lille Johannes, som ännu fortsatte sin
lek vid grinden. Derpå sade hon, utan att taga sin
blick från barnet:

»Ni är denna qvinnas vän och måste naturligtvis
stå på hennes sida; att ni förolämpar mig far väl
skrifvas på er vänskaps räkning, men min mans minne
borde ni ha lemnat i fred. Allt hvad ni sagt om
honom är falskt; ni kände honom icke, och tänker er
väninna som ni, kände ej häller hon honom, fastän
hon fick lefva tillsammans med honom under fem hela
år, dubbelt längre än jag. Det är mig motbjudande
att tala om honom med er, som ej haft försyn för
att söka besudla hans heder — och det inför mig,,
hans hustru; och om jag nu berättar er någonting om
honom, är det icke för er, utan för hans första hustru
der borta i Amerika, till hvilken jag ber er så
ordagrant som möjligt framföra hvad jag nu säger. — Det
är hon, som haft orätt mot honom, hon har genom
sin misstro utestängt lyckan från deras hem, och om
hon under den sista tiden af deras äktenskap ej såg
några prof på hans kärlek, var det derför att hon
själf genom sitt uppförande förverkat den. Hon har
själf »bestulit sig på sitt kall i lifvet»; för att hon
skall inse detta, behöfver jag endast upprepa de ord,
min man sade till mig, då han begärde min hand
-ord, som genljödo för mina öron under hela den korta
tid, vi fingo lefva tillsammans, och som jag aldrig
skall glömma. »Maria», sade han, »jag ser, att du
håller mycket af mig, och du är mig innerligt kär,
men vågar du bli min hustru, om jag säger dig, att
jag väl kan bjuda dig ett vänligt och fridfullt hem,
men aldrig det slags kärlek, som är det högsta i lifvet
näst pligtuppfyllelsen, den känsla, som ger själen evig
ungdom och är starkare än döden? Jag har älskat så
en gång, och jag tror ej att jag hör till dem, som
erfara sådant två gånger. Men Sarah var ej skapad för
mig. Hon har själf så småningom under årens lopp
dödat de känslor, jag hyste för henne; en qvinna kan
fortfara att älska den, som dagligen förolämpar henne,,
men icke en man; det må nu vara ett bevis på
svaghet eller styrka hos honom — nog af, han kan det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:56:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sannsagor/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free