Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
SANNSAGOR OCH FANTASIER.
göra henne någon glädje, så tillägg äfven en hälsning
från mig. Mina tankar ha ofta gått öfver hafvet till
henne, och de ha alltid varit vänliga som en systers.
— Men nu är det sent, och mina hushållsbestyr kalla
mig. Farväl 1»
Hon räckte ut sin hand. Främlingen fattade den
med bägge sina, tryckte den hårdt och sade med
half-qväfd röst:
»Förlåt mig!»
»Det ser ni ju, att jag länge sedan gjort.
Hon böjde vänligt på hufvudet, såg sig omkring
efter Johannes och gick, då hon ej fann honom, med
raska steg öfver gårdsplanen och in i byggningen.
Men den lille fans ej i något af rummen. Hon vände
derför om igen. När hon kom ut på verandan, såg
hon den långa svarta skepnaden stå vid en
törnros-buske midt på gården, sysselsatt med att bryta en af
dess hvita blommor. Derefter skred hon långsamt mot
grinden, som nu slogs upp med en fart af ingen
annan än den saknade Johannes, som velat vara
gentleman ända in i sista stunden. Fru Maria såg, huru
främlingen lyfte upp hennes lille gosse i sina armar
och kysste honom. I nästa ögonblick var den
majestätiska gestalten försvunnen, grinden slogs igen och
Johannes kom springande uppåt gången.
»Mamma, mamma!» ropade han redan på afstånd
med beställsam ifver.
»Nå, hvad är det, gossen min?»
»Se bara, hvad den främmande tanten gaf mig,»
sade han, då han flämtande hamnade vid moderns knä
och räckte henne någonting, som blänkte genom
skymningen. »Jag skulle lemna den åt dig, sa’ hon.
Fru Maria tog nyfiken emot främlingens gåfva.
Det var en slät guldring, en vigselring, och graverad
på sin inre sida med namnen Erik och Sarah.
Hon stod ett ögonblick som förstenad med
ringen i sin hand. En mängd orediga tankar störtade
in öfver henne, men slutligen arbetade sig en af dem
fram till klarhet.
»Det var hon, hon själf!» utbrast hon.
En ny idé for nu som en blixt genom hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
