Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STYRMAN" BÄCK.
17
tömde ett glas madera i botten. »Det var länge
sedan vi råkades. Sju år, tror jag. Det var andra tider
minsann. Vi voro då bägge mycket barnsliga och
mycket löjliga. Vi inbillade oss vara kära i hvarandra
— ha ha ha! Jag tänker, att vi båda två genomgått
tillräckligt mycket sedan den tiden för att kunna
skratta ät de der tokenskaperna. Skål.»
Hon lutade sig tillbaka i gungstolen och höll upp
sitt vinglas mot dagen.
»Hvilken färg!» utbrast hon. »Det är annat än
det körsbärsvin, hvari din skål dracks, då du begaf
dig ut på din första resa som styrman och jag satt
vid min bordsända och sväljde tårarne och önskade,
att jag hade fått följa med dig ut på hafvet. — Det
hade nog varit så godt att jag fått göra det, tillade
hon och satte glaset ifrån sig med en tankfull min.
Så satt hon en stund och vaggade af och an i
gungstolen. Ingendera af dem talade. Han satt med den
ena handen för ansigtet, så att hon ej skulle se, huru
stora tårar sipprade fram mellan hans ögonhår och
letade sig väg ned till skägget. Plötsligt började hon
skratta och sade med en öfvermodig kastning på det
vackra hufvudet:
»Nej, det är bra som det är. Jag passar inte för
äktenskapsoket. I stormen kunde det väl ha gått an
att följa med, men det kan ju vara stiltje på hafvet
också, och den hade jag aldrig uthärdat. Det är väl,
att vi länge sedan kommit ifrån de der grillerna nu.
Skål, Gustaf! Du dricker ingenting. Fast du är
sjöman, slår jag vad om, att du inte har druckit bättre
vin. Det är en diplomat, som har skickat mig det
från sin egen vinkällare.
Hon fylde på nytt i glasen, utan att vidare bry
sig om, att barndomsvännen knappast rört sitt, tände
derefter en cigarett och blåste lekfullt ut röken i den
sneda solskensstrimman, der den bildade underliga
ljusblåa arabesker.
»Det är ändå en härlig sak att ha penningar,«
fortfor hon. Jag har blifvit mycket bortskämd på
de här sista åren. Om dina föräldrar ännu lefde,
skulle de förfasa sig öfver mitt slöseri. Hos dem fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
