- Project Runeberg -  Sannsagor och fantasier /
24

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IO

SANNSAGOR OCH FANTASIER.

Skulle du vilja komma härifrån?» frågade han
slutligen. Hans röst lät så mjuk och vänlig, att man
skulle kunnat tro den vara en qvinnas.

»Härifrån?» upprepade barnet. >Hvart då —-till
Gud?»

»Jag menar — skulle du vilja ha en far i stället
för en mor? Vill du följa med mig och vara der jag
är? Jag skall nog bli snäll mot dig.»

Gossen låg tyst en stund; han tycktes ha svårt
att fatta detta oväntade förslag.

»Vill du sitta hos mig, då jag är sjuk, och lofva
att inte lemna mig hela dagarne ensam?» frågade han.

»Ja, det vill jag.»

»Och får jag en ask tennsoldater att leka med,
då jag orkar? Jag drömde i natt om mina gamla
tennsoldater, som mamma tog ifrån mig den der gången,
då jag hade sprungit ut.»

»Du skall få två askar tennsoldater, en med
ryttare och en med fotfolk.»

Vill öppnade ögonen och riktade dem forskande
på sin nye vän.

»Ar det säkert det?» frågade han.

»Alldeles säkert.»

Då vill jag följa med,» sade gossen beslutsamt
och reste sig till hälften upp, men denna
ansträngning var öfver hans krafter, och han föll med en djup
suck tillbaka mot soffkarmen.

Styrman Bäck hade stigit upp och börjat gå af
och an på golfvet. Ibland stannade han och lyssnade
till larmet der inne; som aldrig tycktes vilja taga slut.
Plötsligt blef han alldeles blek. Någon gjorde ett par
kraftiga anslag på pianot och Cecilia började sjunga.
Denna älskade röst, till hvars enkla, oskyldiga visor
han fordom lyssnat med sådan förtjusning, sjöng nu
med lif och lust en oanständig visa, i hvars refräng
hela sällskapet jublande instämde.

I detta ögonblick mognade hans beslut.

Han gick fram till Vill, som låg der med tillslutna
ögon, tog af sig sin kavaj och lindade den om honom,
lyfte upp honom på sina armar och gick med sin börda
ut ur rummet och genom tamburdörren, som ännu ej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:56:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sannsagor/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free