Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO SANNSAGOR OCH FANTASIER.
Troligen hviskade dock någon af drömmens genier i
det arma offrets öra att hennes värdighet var i fara,
ty knappast hade pastorn fullbordat sitt dåd och gått
ett par steg tillbaka för att riktigt kunna beundra sina
händers verk, förr än faster Malla slog upp ögonen,
såg sig omkring yrvaken och frågade i en ton, som
just ej angaf någon belåtenhet med situationen:
»Hvarför stå ni så der och stirra pä mig och
hvar är min stickstrumpa? Bevare mig väl, jag har väl
inte sofvit?»
»Sofvit — åh, hur kan du tro nägot sådant?»
svarade pastorn i en löjligt lugnande och urskuldande
ton. »Du, som nästan aldrig sofver — ja, nästan
aldrig. Och jag vill fråga, hur skulle man kunna göra
det med sådana hushållsbekymmer, som du har, och
dertill med sådana anlag för fettbildning pä hjärtat!»
»Du vet, att jag har fettbildning på hjärtat, och
det är inte alls vackert af dig, Mats, att tala om det
i så lättsinnig ton.»
Faster Malla steg upp, och hade det funnits
någon fysisk möjlighet för denna lilla knubbiga varelse
med sitt godmodiga ansigte att se förolämpad ut,
skulle hon nog ha gjort det i detta ögonblick, dä hon
blifvit sårad i sina båda Akilleshälar: hjärtfels- och
hushålls-äran.
»Nå, hur var det — har jag sofvit?» frågade hon
ännu en gång.
»Sanningen är en Jaggernaut, som kräfver de
svåraste offer,» svarade pastorn. »Nå väl, ja — du har
sofvit. Men jag försäkrar dig -—- inte en minut längre
än två timmar.»
»Två timmar! Med mitt hjärtfel! O, jag kommer
att få en förskräcklig natt, det känner jag. Men dä
du vet, hur farligt det är för mig att sofva, hvarför
väckte du mig inte då?»
»I det afseendet ha vi ingenting på våra
samveten,» svarade Gerda. »Jag har för det ändamålet
användt alla tillåtliga medel, som stå i mensklig förmåga
— och pappa har till och med användt otillåtliga.»
*Att låta mig sofva så länge,» puttrade gumman,
»när jag har handtvätt och skurning och tusende andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
