Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
SANNSAGOR OCH FANTASIER.
kunde ej lemna någon pekuniär förstärkning, men
hennes löfte att under sommaren åtaga sig besväret med
en à två inackorderingar var minsann ej litet värdt,
hälst om man betänker, att hon redtin förut ansåg sig
digna under husliga mödor, och att denna tillökning
i bestyr troligen skulle utöfva en oberäknelig inverkan
på hennes hjärteåkomma, som dock lyckligtvis ännu
ej blifvit af någon läkare konstaterad. Pastorn å sin
sida hade eljes tänkt att under sommaren skaffa sig
ett predikobiträde, för att derigenom bereda sina svaga
lungor en väl behöflig hvila; han hade redan skrifvit
till sin brorson, en ung medicine kandidat i Upsala,
och bedt denne spika upp ett anslag på nationens
ta-bula ni gr a om den lediga konditionen; med dä
Stockholmsresan kom på tal, ändrade han tankar.
Brorssonen fick ett nytt bref, hvari anbefaldes att anslaget
skulle nedrifvas. Det var pastorns bidrag till
reskassan. Och det var kusin Hermans svar på detta bref,
som Gerda den vackra junieftermiddagen 1876
föreläste för sin far och sin faster i den skuggrikaste
ber-sån, som fans i hela prestgårdsträdgården.
Faster Malla hade lyckligen uppfångat sin kära
stickstrumpa och pastorn hade återtagit sin pipa. Bägge
två lyssnade med största uppmärksamhet till Gerda,
då hon uppläste följande skrifvelse:
»Bäste farbror Mats! Farbrors bref försatte mig
i den allra största förlägenhet, som dock förvandlades
till belåtenhet, då jag läst det till slut. Hindrad af
min trägna tjänstgöring på sjukhuset och mina
brådskande studier, hade jag ej förr än för ett par dagar
sedan hunnit att uträtta farbrors uppdrag och kände
mig följaktligen helt beklämd vid tanken på att ännu
ingen sökande anmält sig. Men nu var ju detta den
största tur, som kunde hända, eftersom farbror
ångrat sig.
»Nu till en annan sak. Farbror nämnde i sitt
bref, att det var fråga om att taga emot någon
inackordering på prestgården i sommar, men att farbror
misströstade om att kunna komma öfver någon sådan,
då vi redan hunnit så långt in på försommaren och
ingen annons ännu ens varit ute. Uppriktigt sagdt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
