Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN VII.D IDÉ.
39
böra påminna om, att det var hon själf, som yrkat på
gästens emottagande, hvilket föranledde faster Malla
till att med darrande knän men leende läppar försäkra,
att »hon tyckte det skulle bli riktigt trefligt —
riktigt trefligt.»
Detta förhindrade henne dock ej från att den
eftermiddag, då herr Franck väntades, stånga sig inne
på sitt rum, ta ur nyckeln och skjuta regeln för
dörren, allt under förevändning att ju »den galne herrn
inte tål se fruntimmer, o Gerda höll utkik från en
vindsglugg. Pastorn satt och väntade pä ett
gung-bräde framför byggningen med pipan i munnen, lugn
som vanligt.
Ändtligen körde trillan upp på gården och ur
hoppade en lång, smärt och vacker karl med det mest
vårdade yttre, man gerna kan tänka sig. Det var den
andra missräkningen för faster Malla. Hon hade
aldrig förr sett någon vansinnig; hennes enda
föreställningar om dessa olyckliga varelser voro hämtade från
teatern i närmaste stad, och der hade de alltid varit
högst fantastiska i sin toalett, haft långt, tofvigt hår
och hälst en halmkrans ofvanpå detta. Herr Franck
med sin eleganta, storrutiga sommarkostym à 1’anglais,
sin lilla koketta filthatt och sin broderade resväska
öfver bröstet hade mycket litet, som påminte om denna
poetiska snuskighet. Faster Malla såg bakom
gardinen, huru vidundret med fulländadt verldsmannamanér
bugade sig för pastorn, huru de båda herrarne tryckte
hvarandras händer och tycktes komma alldeles
förträffligt öfver ens. Slutligen hörde hon dem bägge
två gä uppför trappan, som ledde till gästens rum;
ty det hade dock ansetts rådligast att han fick Gerdas
vindskammare, så att han komme mera för sig själf.
På öfre våningen bodde nu ingen mer än han. Han
kunde således der få vara ungefär hur galen han ville.
j> Nå, hvad sade han — hur bar han sig åt —
hvad tycker du om honom?» voro de frågor, som
bestormade pastorn, då han efter en stund kom ned i
salen, der faster Malla och Gerda redan länge väntat
på honom.
»Jo, i dag måtte han ha en af sina ljusaste mellan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
