- Project Runeberg -  Sannsagor och fantasier /
44

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IO

SANNSAGOR OCH FANTASIER.

låta honom sköta sig själf; man kan ändå inte göra
honom någon nytta; möjligen kan man skada honom.»

»Stackars unge man!» sade Gerda och drog en
medlidandets suck. »Så olycklig och ändå så ung och
så — vacker,» tänkte hon lägga till, men behöll
vis-ligen detta sista ord för sig själf.

Faster Malla var redan ute i köket. Nu sedan
all fara var öfver, ville hon ej genom sin oro öka
broderns och Gerdas. Men hädanefter gick hon aldrig
till sängs utan att draga fram soffan för dörren i sitt
rum; och den stora slagtknifven, som på ett
outransakligt sätt kom bort samma dag, hvaröfver faster
Malla rörde upp himmel och jord, skulle nog ha
kommit till rätta, om det fallit någon in att leta under
bolstern i fru Mallas egen säng.

III.

För Gerda hade — utom förlusten af den trefliga
vindskammaren — sommargästens ankomst medfört
ett obehag. Det fans utmed sjön en den mest
förtjusande lilla gångstig, slingrande sig fram mellan ljung
och blåbärsris och skuggad af präktiga hängbjörkar,
som doftade så friskt. Här hade hon varit van att
hvarje morgon taga sin promenad och, när hon gått
sig trött, hvila en stund på den stora stenen tätt
utmed hafsstranden. Det var ett väldigt block, skiftande
i de grannaste brons- och emalj färger öfverallt, der
mossans tjocka, mörkgröna, illa medfarna
schaggöfver-drag ej räckte till. Huru den ofantliga stenkolossen
kommit att ligga så der ensam vid kanten af en
leende björkhage, hade naturvetenskapen ännu ej
konstaterat; men för Gerda var det en trosartikel, att
trollen i den gråa, poetiska forntiden haft sitt finger
med vid dess framskaffande, och att den tjänat våra
hedniska förfäder till offerplats, var lika säkert. Huru
som hälst, nu hade den en annan uppgift. Under flera
år hade Gerda hvarje morgon sutit uppflugen på den
som en fågel, sett utåt sjön och tänkt på hvad unga
flickor vanligen sysselsätta sina tankar med. Men nu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:56:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sannsagor/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free