- Project Runeberg -  Sannsagor och fantasier /
48

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IO

SANNSAGOR OCH FANTASIER.

sammelsurium? Hon såg på sin klocka och förklarade,
att hon måste gå hem.

»Jaså, ni vill slippa undan att besvara min fråga?»
sade Franck leende.

»Fast än den är litet närgången,» sade Gerda,
»skulle jag gerna besvara den, om jag bara visste
hvad ni menar med den.»

»Jag menar: hvarför gömmer ni er undan, då ni
ändå inte kan vara i okunnighet om att det sedan en
vecka finnes en person på prestgården, som gerna då
och då skulle uppfånga en" skymt af edra ljusa flätor
och edra mörka ögon? Tycker ni inte om att bli
beundrad? Ar ni inte fåfäng?»

»Gömmer mig undan?» upprepade Gerda. »Jag
trodde — jag tänkte —»

Det var ju högst besynnerligt! Hade inte kusin
Herman uttryckligen skrifvit, att hans sinnessjuke vän
var rädd för fruntimmer?

»Det var således nere på landsbygden jag skulle
finna fågel Fenix, som jag alltid trott vara en myth,
fortfor den unge mannen så obesväradt, som om det
vore det naturligaste i verlden att säga detta till en
ung flicka, som man ser för första gången. Gerda
hade emellertid beredt sig pä att få höra underligare
saker än så och blef derför ej synnerligen förvånad.
Men hon föresatte sig nu att göra allvar af sina
hemfärdsplaner och gjorde en afskedshälsning, som herr
Franck olyckligtvis ej märkte, efter som han stod vänd
ut åt sjön.

»Ser ni den der måsen,» sade han och pekade
utåt fjärden, »som seglar af och an tätt utmed
vattenytan och aldrig blir trött på att spegla sig. Jag slär
vad om, att det är en hona.»

Nu blef Gerda allvarsamt orolig.

»Så vida det inte är en metafysisk hane, som
fråssar i den tanken, att fenomenet är en upp- och
nedvänd spegelbild i vattnet, en ofullkomlig
uppfattning af idéen!»

Det blef allt värre och värre. Nu måste Gerda
nödvändigt gå och det sade hon också ifrån med en
ton, som ej tillät någon invändning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:56:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sannsagor/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free