Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN VII.D IDÉ.
51
»Nå ja — han kan ju i alla fall hvarken se eller
höra mig!)
Hvarpå hon försigtigt böjde en gren af busken
åt sidan och riktade sin blick upp mot fönstret, som
hon visste ej var tomt längre. Der stod herr Franck
stödd på armbågarne och sände ut det ena rökmolnet
efter det andra, medan han lät sin blick irra öfver det
vackra landskapet. Plötsligt måtte han ha upptäckt
något särdeles intressant föremål i trädgården, ty han
beväpnade sitt öga med en pince-nez, fixerade en lång
stund en af vinbärsbuskarne, hvars grenar rört sig af
och an, fast än, det var fullkomlig vindstilla, och
försvann derefter från fönstret. Ett par minuter senare
gick han med raska steg utför trädgårdsgången rakt
mot den buske, som nyss opponerat sig mot
naturlagarne. Han böjde undan några grenar och såg —
en ung vacker flicka sittande nedhukad på en pall med
en stor korg med vinbär i knät och kinderna nästan
lika högröda som bären.
»Fröken Gerda! sade han i en ton, som
åtminstone ej förrådde någon missräkning. »Så flitig
midt under den qvafvaste eftermiddagsvärmen! Får
jag inte hjälpa er?»
Gerda såg upp. I dag såg han ju riktigt klok
ut! Skulle hon våga försöket att inlåta sig i ett
samtal med honom? På en hel vecka kunde väl tankarne
ha hunnit ordna sig i hans hufvud!
»Tack,» svarade hon, »men bör en af skapelsens
herrar oiiedlåta sig till att plocka vinbär?»
»Ah, vi nedlåta oss ibland till det, som är ännu
lägre,» sade han. »För resten är det ju ingen, som
ser mig — ty er räknar jag för ingen; ni är ju redan
så ond på mig och har så dåliga tankar om mig, att
jag hos er inte har någonting att förlora. — Flytta
er hit, fröken Gerda, så sitter ni i skuggan! Jag skall
nog plocka i solen jag, som är så van att lida.»
»Hur vet ni hvilka tankar jag har om er?»
frågade Gerda, i det hon följde hans råd och flyttade
sig i skuggan.
»Det kan jag förstå deraf, att ni har upphört med
edra promenader utmed sjön, sedan ni funnit mig der.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
