Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
SANNSAGOR OCH FANTASIER.
att stiga upp och lemna honom åt sitt öde, som nog
varit det rätta; ja, när han praktiserade hennes hand,
som låg på korgens grepe, i sin och höll den qvar
der, dröjde det åtminstone en half minut, innan hon
kunde komma sig för.med att lösgöra den.
Förmodligen kom sig denna hennes medgörlighet
till en del deraf, att mycket af hvad herr Franck sist
talat, stämde så underbart in med hennes egen
tankegång under de sista dagarne.
Och ni tror verkligen, herr Franck,» sade hon
dröjande, »att mitt sällskap skulle kunna vara af någon
nytta för er?»
Jag är säker derom, svarade han. Försök bara!
Står ni inte ut med mig, så — à la bonne heure! Då
erkänner jag, att jag är obotlig.»
Nej, han är inte obotlig, tänkte Gerda, i hvars
hufvud just nu en stor plan, som stått på tillväxt i
flera dagar, mognade. »Jag skall böta honom.»
»Ni får till en början inte bli ond, om jag ibland
af en händelse, en ren slump, möter er under edra
promenader och pratar bort en stund för er. Och så
skall ni lofva att sjunga era täcka visor för mig någon
gång och att ingen annan än jag får hålla i edra
garnhärfvor, då ni nystar upp dem — jag har en passion
för att hålla i garnhärfvor. Lofvar ni mig det?»
’ Ja> jag lofvar, » svarade Gerda, nu ej mot bättre
vetande utan på fullt allvar och med en ton af fast
beslutsamhet. »Men det är besynnerligt, herr Franck,»
tillade hon, »min kusin Herman skref om er i sitt bref,
att ni — hur skall jag säga nu?»
»Att jag —-?» upprepade Franck ifrigt.
»Var rädd för fruntimmerssällskap.»
Men det ordet skulle Gerda aldrig ha sagt. Gud
vet hvad dåren kunde finna för löjligt i detta, men
han brast ut i ett skratt så hejdlöst, att Gerda utom
sig af förfäran rusade upp från pallen, så att
vinbärskorgen välte öfver ända, och sprang in i byggningen
utan att se sig om. Men ännu när hon stängde
dörren efter sig, hörde hon från trädgården detta
vansinniga, omotiverade skratt, som tycktes aldrig vilja sluta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
