Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN VII.D IDÉ.
55
V.
Den natten sof Gerda ej särdeles mycket. Den
stora planen, som hon i dag uppgjort, behöfde noga
genomtänkas och öfvervägas. Ty det var ingen småsak
(let gälde: hon ville utröna om det verkligen var sant
hvad Herman och pastorn sagt, att herr Francks
vansinne vore obotligt, eller om det ej skulle kunna vara
möjligt för henne att utöfva ett helsosamt inflytande
öfver honom, så att han, då han lemnade Hanebo,
kunde vara om ej återstäld, så åtminstone på
bättringsvägen. Om det var hennes goda hjerta eller hennes
böjelse för det romantiska, som var roten och
upphofvet till denna bälstora tanke, är bäst att lemna osagdt.
Möjligen skulle den kunna härröra ur ännu en annan
grund, men var det så, hade Gerda åtminstone ännu
intet medvetande om detta. Om någon i detta
ögonblick hade sagt henne, att hennes intresse för den
sinnessjuke skulle ha varit bra mycket mindre, om han
varit tjugu år äldre eller haft rödt hår och sned näsa,
skulle hon ansett detta som en dödlig förolämpning.
Det är så mycket här i verlden, både vackert och
dåligt, som skrifves på den allmänna menniskokärlekens»
räkning!
Först och främst var det nödvändigt att komma
på det klara med, af hvad art Francks vansinne var.
Så mycket var säkert: det var icke hvad hon först
hade trott, olycklig kärlek. Ett sådant slags vanvett
är fullkomligt oförenligt med den friskhet, det
natur-liga goda lynne, hvarom hela hans väsen talade. Intet
spår till sentimentalitet kunde upptäckas hos honom,
ty så kunde hon naturligtvis ej kalla den varma
klangfärg, han stundom förstod gifva sin röst, eller de
strålande, egendomligt tjusande blickar, hvarmed han ibland
betraktade henne - den stackars gossen kunde väl ej
vara alldeles känslolös häller! Snarare skulle man af
hans ofta så förvirrade uttryckssätt kunna draga den
slutsatsen, att han var förläst; men äfven detta
motsades af hurtigheten i hans väsen och den lefnadslust,
hvarom både hans utseende, hans ord och hans sätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
