- Project Runeberg -  Sannsagor och fantasier /
56

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IO

7 2 SANNSAGOR OCH FANTASIER.

vittnade. Gerda hade hört talas om någonting, som
heter monomani eller att vara beherskad af en fix idé.
Detta slags sjuklingar kunna vara i allt annat
fullkomligt lika vanliga friska menniskor utom i det enda
afseende, hvari de nu en gång för alla förlorat den rätta
uppfattningsförmågan, med ett ord, ett slags partiel
färgblindhet. Detta måste vara herr Francks kasus,
af alla tecken att döma. Men hvari bestod denna
fixa idé? Under sitt samtal med pastorn hade han
talat om ett stort brott, som han hade på sitt
samvete, kunde detta vara hemligheten? Det vill säga, var
detta hans inbillning? Ty att verkligen ett brott skulle
kunna belasta en själ, som blickade så öppet och
frimodigt ut genom sådana vackra, ärliga ögon, det var
ej tänkbart. Men om man nu skulle kunna intressera
honom för någonting, lika godt hvad, sysselsätta hans
tankar med någonting annat, visa honom, att man
gerna vore i hans sällskap, fastän han vore en sådan
brottsling, och småningom vänja honom af med att
fråssa i denna fixa idé — vore dermed icke allt vunnet?

Midt under det Gerda lät dessa reflexioner aflösa
hvarandra i sin hjerna, rann det henne i minnet,
att hon en gång för länge sedan läst i en roman
om en vansinnig, som förälskat sig i sin vårdarinna
och genom denna kärlek återvunnit sitt förstånds ljus.
Denna tanke tycktes ha gjort ett högst pinsamt intryck
på Gerda; hon rodnade ända upp till hårfästet, tände
på ljus och tog fatt i en bok för att med ens göra
slut på allt funderande hit och dit. Men efter en
halftimme kom hon underfund med, att hon under hela
tiden hållit boken upp- och nedvänd. Hon lade den
ifrån sig, kastade sig ned med ansigtet mot kudden
och grät sakta. Hvarför visste hon icke. Stackars
lilla Gerda! Ljuset hade redan brunnit ut i pipan,
innan hon hunnit gråta sig till sömns.

VI.

Följande morgon begaf sig Gerda i sin vanliga
tid på sin morgonpromenad, icke uppåt bergen som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:56:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sannsagor/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free