Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN VII.D IDÉ.
67
råde in med hufvudet mot rutan, lydde så: det kan
ändå vara bra sorgligt ibland att ha godt minne!–
Ungefär liknande var hennes stämning följande
morgon, då hon satt på sin sten och tänkte på, huru
mycket kärare den platsen efter denna sommar skulle
blifva för henne. Hon sopade undan mossa och
sten-skärfvor, så att det stora A’et skulle synas tydligare.
Men hvad var detta? Under de dagar, hon varit borta,
hade en hel våd af den mörkgröna schaggen blifvit
borttagen på sidan af altaret, och på den ännu
fuktiga gråstensytan, som derigenom kommit i dagen, voro
flera bokstäfver inristade, här ett v, der ett ä —- och
der — och der — och der —! Gerda skyndade ned
från stenen för att företaga en grundlig undersökning
af hvad detta månde betyda. Ett tämligen långt stycke
från hvarandra, åtminstone så långt, att ingen oinvigd
kunde förstå, att de egentligen borde läsas
tillsammans, voro bokstäfverna v, ä, 11, t, a inhackade! En
glödande rodnad betäckte Gerdas kinder. En lång
stund låg hon pä knä framför den mystiska
inskriptionen, som om hon ville bedja om en förklaring;
derpå tog hon den lösgjorda moss-skifvan, som ännu låg
ett stycke ifrån stenen och täckte dermed öfver
bokstäfverna, så att ingen i verlden mer än hon skulle
kunna ana den tanke, som kanske gömde sig här.
Den gången kom Gerda sjungande hem från
skogen.
* Vänta!
Ja, ordet måtte nu betyda någonting eller intet,
det hemlighetsfulla mörkret omkring den, som inristat
det, skingras eller icke, den påbörjade historien
afslutas eller icke, men — Gerda skulle vänta.
Då hon den qvällen gick till sängs, tänkte hon,
att den största välsignelse här i verlden ändå är att
ha ett godt minne.
IX.
Nu började en tid af mycken brådska. Till
Stockholmsresan återstod endast fjorton dagar och innan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
