Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 2
SANNSAGOR OCH FANTASIER.
skåpet ser i alla fall, att min ånger är uppriktig och
att jag söker göra allt hvad i min förmåga står för
att godtgöra min förseelse.»
Den ångerfulle fick sin förlåtelse; för pastorn och
hans fruntimmer var den opåräknade Upsalaresan
särdeles välkommen, ty faster Malla och Gerda hade
aldrig varit i universitetsstaden och pastorn ej sedan sin
studietid. Man begaf sig således följande morgon på
väg i god tid. Sonen i huset, unge herr John, följde
med som ciceron; den öfriga familjen skulle komma
efter till Upsala längre fram på dagen. Förmiddagen
tillbragte man med att bese stadens märkvärdigheter,
domkyrkan, botaniska trädgården m. m. John förde
till och med sina resenärer upp pä en af nationssalarne,
dit de dock först efter mycket krus vågade sig in;
faster Malla hade nämligen den föreställningen om en
sådan, att den nödvändigt måste vara full af en mängd
pokulerande och cigarrbolmande studenter. Jolin
skickades in att rekognocera och, återkom med det
budskapet, att lokalen var alldeles tom. Man steg
således på. Rummen voro snart besedda, Gerda hade
både pröfvat kuratorsstolen och läst igenom anslagen
på tabula ni gra, då det plötsligt föll henne in att
försöka pianot, som stod uppslaget.
»Går det an?» frågade hon.
Ja, det gick an. Pianot befans vara ypperligt.
På en hylla bredvid lågo en mängd noter huller om
buller; Gerda tog ett häfte och läste på dess
titelblad; plötsligt flammade en djup rodnad upp på
hennes kinder, hon reste sig från stolen, lemnade pianot
och förklarade, att hon önskade gå. Hvarken faster
eller herrarne hade märkt någonting. Man kastade
ännu en blick på porträtten kring väggarne och gick
derefter sina färde.
Men under alla lustvandringarne på förmiddagen
var Gerda tankspridd; oupphörligt såg hon för sina
ögon det namn, hon hade sett skrifvet öfverst på
nothäftet: Axel Franck.
Middagen på Flustret var särdeles animerad. Den
flödande champagnen skulle fullkomligt ha aftvagit
Johns syndaskuld, om ej denna längesedan varit full-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
