Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 2
SANNSAGOR OCH FANTASIER.
och att han derför ej vågade hoppas på att Lurifax
talat sanning. »Det tjänar till ingenting att söka
öfvertala mig — blotta tillvaron i huset af en sådan fröken
Ragatha» —- den unga flickan hette Ragatha — »är
nog för att afskräcka mig. Att blir kär vore för mig
i sommar den största olycka, ty när jag är kär, vill
jag inte göra annat än ränna omkring i skog och mark
med min tillbedda, sitta uppkrupen bredvid henne pä
stora stenar, rista in mina initialer i närheten af
hennes och *äta upp de vinbär, hon plockar af till
syltning —»
»Pappa dä!» utbrast Gerda förtrytsamt och reste
sig upp för att gå.
»Är du redan trött på min novell? Hvilken
förödmjukelse för mitt författareskap!» deklamerade pastorn.
»Det bästa är annars qvar, och jag är säker om att
du nog för min skull sätter dig ned igen och hör på.
Se, jag tänkte nog det!» fortfor han, då Gerda halft
motvillig och med ryggen vänd mot pastorn satte sig
ned vid bordet. »Huru det var,» fortsatte han,
»lyckades Lurifax ändå till sist öfvertyga Vindbüjtel om
att den der prestgården nere i Östergyllen skulle vara
ett förträffligt gömställe för en studiekarl under
sommarmånaderna. »Svårigheten är bara,» sade Vindböjtel,
»att kunna få vara i fred för bjudningar och förresten
sällskapslif inom och utom hus. Om man från början
kunde väcka antipati hos värdfolket, så läte de en nog
vara i fred med de kära böckerna. Om jag skulle ge
mig ut för att vara döfstum?» — »Nej tusan, det går
inte an,» invände Lurifax, »du kan ju inte teckenspråket,
och så är det så lätt att förråda sig. Men du har
rätt i att någon list borde tillgripas, isynnerhet som
dottren i huset, enligt hvad jag nyss sade, aldrig låter
någon ungherre vara i fred —»
»Pappa, jag blir ond!» protesterade rösten på andra
sidan bordet.
»En lång tystnad uppstod,» fortfor pastorn, som
om han ingenting hört, »hvarunder de båda unga
Apollo-sönerna bråkade sina hjärnor med att uppfinna något
riktigt fiffigt medel att föra den utmärkte prestmannen
och den rödhåriga prestmamsellcn bakom ljuset. Slutli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
