Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISLOSSNING.
85
Dörrarne till grefvens vagn voro redan stängda,
och den ödesdigra hvisslingen kunde hvilken stund
som hälst låta höra sig, då en flämtande qvinnoröst
tätt utanför fönstret anropade konduktören att för allt
i verlden släppa henne in, och i nästa ögonblick
in-stego eller snarare inkastades två personer och ett
halft dussin nattsäckar, knyten och hattaskar i kupén.
Grefven mumlade en svordom mellan tänderna och
steg upp för att söka sig en annan tillflyktsort, men
i det samma satte sig tåget i rörelse. Det återstod
således endast att finna sig i sitt öde; de båda nya
passagerarnes biljetter lydde på en station ett par tre
håll derifrån; det var ju alltid en tröst, att pinan ej
skulle blifva särdeles långvarig. Troligen ämnade de
till och med byta om kupé vid nästa station; det var
endast derför att alla tredje klassens vagnar redan
voro fullpackade, som konduktören måst tills vidare
släppa in dem i en af andra klassen.
De nykomna voro tydligen ett ungt äkta par.
Mannen kunde endast vara några och tjugu år, hade
en viss käckhet i blicken, bruna och valkiga händer,
som förrådde handtverkaren, och en hög och bestämd
ton i talet, som vore han van viel att kommendera
arbetare. Af samtalet mellan de båda makarne
framgick snart, att den snickerifirma, hos hvilken han varit
anstäld som verkgesäll, gjort konkurs, att han
följaktligen blifvit utan arbete och nu med sin unga hustru
var på väg till Amerika för att se efter, om tiderna
voro lika bistra der som i det stackars Sverige. Innan
dess ville han säga farväl till sin gamla mor, som
bodde på ett torp i trakten af Gnesta; utan hennes
välsignelse kunde cle ej få någon lycka på resan, och
så hade hon ju ännu ej sett sin sonhustru, som var
långt norr ifrån. Nu sist hade de varit och i
förbifarten hälsat på fruns bror, som hade en liten handel
här vid Järna.
Den unga snickarfrun såg ut som hälsan och
glädjen själf. De fylliga kinderna voro röda som
rosen-gyllen, de små, gråblåa, genomärliga ögonen myste
och blinkade så trohjärtadt, att hvem som såg det
måste bli glad i hågen, och när hon skrattade —och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
