Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISLOSSNING.
89
fina cigarren, som mästarn bjöd dig då vi tog afsked.
Och så får du lof att köpa tilläggsbiljett åt oss, det
kan vi väl kosta på oss den här lilla biten, som är qvar.»
Johan mumlade någonting mellan tänderna och
försvann. Grefven, som fått ett nekande svar af
konduktören, hade vändt om in i vagnen; då han hörde det
förslag, snickarfrun gjorde sin man, drog han en suck
af lättnad och intog åter sin plats i hörnet mellan alla
sina filtar och broderade resväskor.
Men Johan kom aldrig igen. Oaktadt alla hans
frus invändningar, slog konduktören igen dörren, och
tåget gick. Johan hade måst beqväma sig att stanna
i den vagn, der han höll på att instufva de nattsäckar,
han tagit med sig. Marie sträckte ut hufvudet genom
vagnsfönstret och gjorde ett svagt försök att ropa,
men hade endast den trösten att se sin man vinka
med en blårutig näsduk från ett fönster några vagnar
längre fram. Då ingen annan utväg fans, måste hon
väl lugna sig; Johan hade ju i alla fall kommit med,
och vid Gnesta skulle de ju ur bägge två. Mon satte
sig vid fönstret och såg ut öfver de leende
landskaps-taflor, som flögo förbi. Våren var ännu ej långt
framskriden. Björkarnes knoppar svälde visserligen, men
hade ännu ej förmått spränga sina hylsor. På
dikesrenarne låg ännu snön qvar och blänkte i solen. En
och annan Tussilago lyste fram mellan de torra lofven;
eljes syntes intet spår till växtlighet. Men luften var
ljum, himlen hög och klarblå med små hvita
skytappar, som alla nyfiket och brådskande ilade mot norr,
der visst någonting högst märkvärdigt var på färde,
snöskatorna flögo med qvistar i munnen och lärkornas
drillar hördes midt igenom lokomotivets frustande.
Marie drog ett djupt andetag och önskade, att hon
finge öppna fönstret, men då det fans en gammal
sjuklig herre i vagnen, vågade hon det väl icke.
Denna idéförbindelse kom henne åter att tänka på
grefven och påminte henne, att hon mot honom hade
en pligt att uppfylla. Hon steg upp, gick beslutsamt
ända in i den afdelning af vagnen, der den
fruktansvärde satt, och sade med en liten nigning:
»Jag ber så mycket om förlåtelse, att vi störde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
