Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 2
SANNSAGOR OCH FANTASIER.
herrns sömn nyss, men jag ska säga, när man är pä
en sådan färd som vi, har man så mycket att prata om.»
Hon fruktade nästan att genom detta lättande af
samvetsbördan ha gifvit den gamle herrn ytterligare
skäl till klagomål öfver sina reskamraters pratsjuka och
blef derför rätt förvånad öfver att höra honom svara:
»Det är ju helt naturligt. Och eftersom er man
nu är borta, kan ni ju tala med mig i stället. Jag
ämnar inte sofva.»
Af hans ironiska leende borde lilla fru Alm ha
förstått, att det ej var välvilja, som dikterat detta
förslag. Men hon var godmodig och omisstänksam och
gick lätt i fällan. Hon åtlydde en inbjudande åtbörd
af grefven och slog sig ned pä soffan midt emot
honom.
»Jaså, det är Amerika resan gäller, ) sade han.
Det är besynnerligt, att de beskedliga svenskarne
aldrig lära sig förstå, att de minst af alla äro skapade
att slåo sig ut i detta humbugens förlofvade land.»
»Ah, det ska nog gå bra, svarade snickarfrun
förtröstansfullt. »Vi ha tänkt som så, att ärlighet, flit
och en redlig vilja alltid måste ha framgång, hvar man
än är. Skulle det också gå illa för oss, ä’ vi ju två
om att bära motgången, och då går det nog. För
resten ha vi en god vän der ute i Amerika, som har
lofvat att hjälpa oss på trafven. Han är från samma
socken som min man, och de ha alltid hållit i hop
och stått på hvarandras bästa.»
Det var en vana hos grefven att alltid le
försmädligt, när han mötte någon af de illusioner, som i
ungdomen utgjort hans käraste vänner, men med hvilka
han för länge, länge sedan uppsagt bekantskap. Här
kommo de honom till mötes, ej en och en, utan
hoptals. Också kunde han ej återhålla ett kort skratt.
»Den der vännen,» sade han, »kan han ha någon
nytta af er man?»
> Johan ska arbeta på hans snickerifabrik,» svarade
frun, »förstås, med liten lön i början, men det tar sig
nog.»
»Jo jo, amerikanarne äro dyrlegda, > svarade
grefven, men Marie förstod lyckligtvis ej den hemliga me-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
