Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISLOSSNING.
93
sofismen än den andra bemödat sig att öfverlista och
kringgå — var det då möjligt, att den kunde blifva
en älskad vän, hvars vilja det vore en glädje att
uppfylla och hvars önskningar man läste i hans ögon? Så
besynnerligt! Det der var ju bara en gammal fras,
som kunde passa i en engelsk guvernantsroman —
men ändå —?
v Nu ä’ vi väl snart framme vid Gnesta,» sade
snickarfrun. »Der ska vi stiga af.»
Hon reste sig upp. Grefven hade sutit försänkt
i djupa tankar och omedvetet dragit en ring af och an
på sitt venstra lillfinger, men den gamle herrns händer
skälfde nervöst, och huru det var, föll ringen på
golfvet och rullade långt ut på mattan. Den unga frun
böjde sig ned, tog upp den, betraktade ett ögonblick
beundrande dess vackra violetta sten och lemnade den
derefter till dess egare. Det lyste till i dennes ögon
som af ett infall, då han tog emot ringen, utan att
tacka och utan att sätta den på fingret igen, och han
såg riktigt vänlig ut, då han sade:
»Vi träffas kanske aldrig mera; men jag ville gerna,
att ni skulle ha någon anledning att tänka på mig
ibland, liksom jag skall minnas er och er man, så ofta
jag blir vid dåligt lynne, och det händer ty värr ofta
nog. Tar ni illa upp, om jag ber er hålla till godo
med denna lilla obetydlighet som ett minne af en
gammal enstöring?
Fru Alm stod med ringen i hand och visste ej,
hvad hon skulle säga.
»Skulle det gå er illa i Amerika, kan ni ju sälja
den,» tillade han med ett återfall i den gamla hånfulla
tonen. »När allt annat i verlden är till salu, hvarför
skulle man hålla på sina minnen?»
Men Marie hade nu återfått sin talförmåga. Flon
räckte fram ringen och sade med beslutsam ton:
»Tack för gåfvan, men jag vill inte minnas den,
som tänker så illa om mig och mina medmenniskor.
Och Johan skulle inte tycka om, att jag tagit emot
något af den, som sagt hvad ni nyss sade.»
Hon lade juvelringen ifrån sig på soffan och gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
