Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TALLSKÄRET.
97
under den stora granen. Hennes handarbete hvilade
i ostörd ro på knät, medan dess egarinna roade sig
att med ögonen följa den krusiga, ljusblåa rökstrimma,
som steg upp från hennes cigarett.
»Du, Gertrud?»
>Ja, alltid duger jag väl till att sköta focken.»
»Naturligtvis; du är ju en riktig sjöbuss. Men fick
du inte nog af sjön i går qväll, då du låg ute ensam
tre hela timmar i din lilla snipa?»
»Nej, det ser inte så ut, eftersom jag nu vill åstad
igen. Skall jag följa med eller inte? Säg bara ifrån.»
»Om du så vill.»
Gertrud reste sig, förmanade Sven och Emil att
ta hennes handarbete och Harrys roman med sig, då
de gingo in, och styrde derefter stegen genaste vägen
ned till bryggan, utan att ens se efter, om kusinen
följde med. Men det gjorde han nog, ehuru på några
stegs afstånd och med ett förvånadt uttryck i sina
ögon, hvarifrån nu all dåsighet var borta. Icke ett
ord växlade de på vägen ned till stranden. Då de
gingo förbi villan, der den öfriga familjen var
församlad på verandan, viftade Gertrud med näsduken till
farbror och tant, pekade utåt sjön till tecken att hon
ämnade sig ut och fortsatte derefter sin väg, blossande
på cigaretten.
»Hvart ämnar du dig egentligen?» frågade hon,
under det Harry vecklade ut seglen.
»Hvart som hälst — ut till hafs!» svarade han
och kastade fockskoten till den unga flickan, som redan
var nere i båten. »Vi få kryssa ut, men på hemvägen
ha vi medvind. Klart?»
»Klart är det. Och loss också!»
Den lilla, eleganta farkosten lade ut från bryggan,
skar en fåra i den vattrade gröna silkesduken och gled
långsamt framåt ut på fjärden; det var knappast så
mycket vind, att seglen stodo fulla.
»Han har mojnat,» sade Harry och skotade an
bättre.
»Precist som du själf på de senare åren,» svarade
Gertrud med ett spetsigt leende.
Hon hade gjort fast skotet, lutade sig mot ma-
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
