Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TALLSKÄRET. IOI
helt annat håll; hon hade visst alldeles glömt bort,
att han fans till.
Plötsligt försvann all färgen från den unge
mannens kinder, och handen, som höll styret, skälfde till.
Endast några famnar från båten, i lä om den, visade
sig plötsligt en hög, skroflig klippa, som skimrade i
guldbrunt och silfvergrått, då solstrålarne bröto sig
mot dess sidor; den var alldeles kal, endast några
starrgräs och tjärblomster vajade här och der i
remnorna, och på dess ena sida stod en reslig tall, som
egendomligt nog slagit rot mellan två lösryckta
klippblock och gifvit den lilla holmen namn. Här på
Tallskäret var det! För tre år sedan, en stormig julidag
— de hade måst berga segel och söka hamn här —
o, nu mindes han så lifligt allt detta, som han så ifrigt
bemödat sig att utplåna ur sitt minne! Men hon —
hon hade glömt, att det fans någonting, som hette
Tallskäret; hon satt och vände det ryggen och såg
utåt, der himlen smälte tillsammans med vattnet, och
hennes regelbundna profil aftecknade sig mot den
högblåa bakgrunden som huggen i marmor.
Nu voro de redan förbi. Tystnaden hade räckt
fulla tio minuter; hon vände på hufvudet, så att hon
såg skäret — han visste af hennes blicks riktning, att
hon hade sett det, men intet drag förändrades i
hennes ansigte — och sade med lugn, likgiltig ton:
»Berätta någonting för mig.»
»Hvad skall jag berätta?»
»Någon Upsalahistoria — romanen du läste i —
lika godt hvad.»
Han smålog bittert, såg ut öfver de skummande
vågorna som för att söka inspiration och började derefter:
»Det var en gång en gosse och en flicka.»
»Nej, inga kärlekshistorier,» afbröt hon, »det är
så gammalt och utslitet.»
»Min historia är en af de ovanligare,» svarade
han och fortfor: »De hade växt upp tillsammans. Det
gick, som det alltid går: han blef naturligtvis kär i
henne. Och det sade han henne en dag. Han borde
nog hälst ha tegat, men han var en tok utan
själfbeherskning, och derför lät han tungan löpa. Men hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
