- Project Runeberg -  Sannsagor och fantasier /
106

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

7 2 SANNSAGOR OCH FANTASIER.

skumt framför honom; han var ingen stor och kraftig
natur, som häller sig uppe i trots af allt. Han hade
blifvit bortklemad som barn, och han tälde icke vid
den kyla, som spridt sig öfver hans lif och som hon
ej velat mildra med litet af sin kärleks värme. På
sådant sätt vardt han en odugling, en otacksam son,
en stackare utan handlingslust och handlingskraft och
utan intresse för annat än sin egen beqvämlighet. Och
så är den sagan slut.»

Harry tog af sig mössan för att låta sin
bränn-heta panna svalkas af de friska brisarne. Han såg
sig omkring; de hade nu öppet vatten på alla sidor
om sig, och vågorna började bli större, så att Hero
riktigt fick ta sats för att klättra uppför deras ryggar.

»Och hon — blef hon gift sedan?» hördes
Gertruds röst från fören.

»Nej.»

»Hvarför icke?»

»Det förmäler inte historien. Men visste han det,
och vore det något verkligt, allvarligt skäl, som kunde
höja hans aktning för henne, skulle han nog vara
lyckligare. — Ska’ vi inte vända nu? Det börjar blåsa
hårdt.»

»Ja, det är nog bäst. »

»Klart att vända.»

»Klart är det.»

Han föll af för att ta mera vind, svängde, seglen
fladdrade och gingo öfver; vändningen var lyckligt
fullbordad, men från fören hördes ett kraschande ljud.

»Hur gick det?» frågade Harry.

»Det var bara knapet, som sprang. Nu kan jag
inte göra fast skotet.»

»Tag öskaret här och bulta fast det igen.»

»Nej, det gick öfver bord.»

»Hur kunde det gå öfver bord? Det satt ju på
insidan.»

»Jag vet inte, men borta är det. Jag får väl
hålla i skotet.»

Nu bar det af hemåt, och det med pilsnabb fart.
Hero hade nästan rak medvind och flög genom
vågorna, så att skummet yrde om stäfven.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:56:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sannsagor/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free