Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io8
SANNSAGOR OCH FANTASIER.
gade sig öfver relingen och föll ned pä knä framför
Gertrud. Han kunde ej hälla sig upprätt; han
vacklade så, att han måste fatta om masten med den ena
handen.
»Ar det du?» frågade han och pekade upp mot
trädet.
»Ja, det är jag, som firat årsfester här, svarade
Gertrud med osäker röst och en varm rodnad på
kinden, »för hvarje gång med mindre hopp att någonsin
träffa dig på detta ställe. Jag trodde, att du hade
glömt mig.
»Och du själf —?»
»Jag kunde inte glömma, det visste jag redan för
tre år sedan, men jag misstrodde din fasthet och ville
inte att du skulle bli sä olycklig som min svåger.
Gertrud! Och de der orden, som du aldrig har
sagt mig—»
Ja, nu säger jag dem: jag har hållit dig kär,
sedan jag var barn, under glädje och bedröfvelse —
och aldrig har jag varit dig otrogen ens med en tanke.»
Tio minuter derefter landade Hero vid bryggan.
Harrys föräldrar voro nere och togo emot de unga,
hvilkas ’färd börjat ingifva dem farhågor. Den unge
studenten sprang i land, tog sin mor om lifvet,
snurrade några varf omkring med henne och utropade:
»Packa mina kappsäckar, mutter lilla! I morgon
bittida reser jag till Upsala!
1880.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
