Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 8
SANNSAGOR OCH FANTASIER.
den i morgon-, middags- och aftonbelysning, men mest
i månsken, och rodde ofta timtals ensam i sin lilla
snipa utmed stränderna; men aldrig gjorde hon någon
min af att närma sig sin man i kärlek och förtroende
som förr. Hvad skulle han tro om detta? Var det
möjligt, att hon kunde älska honom längre? Hennes
ovänlighet — ja, det hade verkligen gått så långt, att
hon numera ofta var ovänlig — hennes nyckfulla lynne,
hvarpå hon aldrig ville lägga band, fastän hon visste,
huru illa han tyckte om det, hennes bleka kinder,
hennes svårmod, hennes böjelse.för ensamhet — hvad
betydde allt detta annat än att hon hade misstagit
sig på sig själf, att hennes kärlek ej varit så stark,
som hon trott, att den redan flämtade i
dödsryckningarne och att alla de leende, rosenkindade hoppets
och lyckans keruber, som svärmat omkring dem,
försvunnit ur synhåll, den ena efter den andra, bortjagade
af den kyla, som spred sig från hennes blick, hennes
kärlekslösa, liknöjda väsen, — hennes hjärta?
Och till råga på allt kom svärmor på besök.
Malte hade aldrig rätt kunnat med den nådiga fru
friherrinnan, som hade så mycket teorier, var så
ytterst fint bildad och så ästetisk, att hon hade ett:
»Vischer säger» — eller »Taine anser» — till hands,
bara det var fråga om att välja färg på en klädning
eller köpa en roman att läsa i hängmattan. Han stod
själf alltför fast rotad i det verkliga lifvet och hade
för mycket kärna, för att kunna sympatisera med denna
ihålighet och detta gagnlösa teoriserande. Lyckligtvis
blef besöket ej långvarigt. Friherrinnan var på väg
till Trouville, der hon hade hört sägas att Taine i
sommar skulle uppehålla sig och der hon hoppades
att få göra den store mannens bekantskap. Hon hade
föresatt sig att återkomma derifrån med hans
fotografi med egenhändig namnteckning—> vänskapsfullt»
— på baksidan. Hon var hjärtängslig att han skulle
ha rest, när hon kom dit, och kunde ej förmås att
stanna på Almviken längre än en dag. Efter att
under några timmar ha pratat huset fullt med bålstora
fraser om realism, pseudo-idealism, naturalism och
eklekticism, reste hon med löfte att genast vid ankom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
