- Project Runeberg -  Sannsagor och fantasier /
123

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KOMANGRILLER.

12 123

sten till Trouville skrifva och berätta om »den store
ateisten» fans på platsen.

Det var en qvalmig eftermiddag följande vecka.
Hettan hade drifvit de båda makarne att söka skydd
under de stora lindarne på gården; Doris broderade
och Malte var sysselsatt med att laga i ordning sin
långref. Konversationen gick trögt, och det var med
en suck af lättnad de sågo Annette komma med
postväskan. Han öppnade den ifrigt.

»Ar det några bref?» frågade Doris, utan att se
upp från arbetet.

»Ja, ett — med utländsk poststämpel — det är
till dig.»

»Från mamma. Du kan gerna göra mig den
tjänsten att läsa det högt, så får jag hålla på med min
matta.»

»Skall jag —?»

»An sedan? Mellan mamma och mig finnas inga
hemligheter.»

Han lydde, ehuru som det tycktes ej gerna. Men
brefvet var verkligen bra olikt en mors till sin dotter;
det innehöll hufvudsakligast reseintryck, skrifna i en
stil, som om de varit ämnade att tryckas, men
framför allt den förkrossande nyheten att Taine ej var i
Trouville; det hade varit misstag från början till slut.
Han hade aldrig varit der, han var tvärtom i Dieppe,
och dit ämnade nu friherrinnan resa med nästa tåg.
Längst ned på sista sidan stod ett postskriptum, som
började sålunda:

»P. S. Det var sant, så när hade jag glömt
någonting. Jag tyckte mig märka, då jag var hos er sist,
att du var Jitet blekare än vanligt och såg betryckt
ut; det måtte väl ej —»

Malte tystnade med läsningen.

»Hvarför fortsätter du inte?» frågade Doris
förvånad och såg upp.

»Önskar du det nödvändigt?»

»Ja visst.»

Han betänkte sig ett ögonblick och fortsatte der
efter:

»Det måtte väl ej vara någonting mellan dig och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:56:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sannsagor/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free