Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 8
SANNSAGOR OCH FANTASIER.
men småningom gick krisen öfver och sedan blef han
kryare och ungdomligare för hvarje dag. Hans
matlust, som varit borta under flera år, kom tillbaka och
han började till och med få litet hull.
Sina åligganden vid teatern skötte han nu också
ordentligare än förr, och sufflören slapp hädanefter
läsa upp hans roller vid repetitionerna. Detta omslag
väckte en allmän förvåning bland truppens öfriga
medlemmar. Man antog att den berodde på någon sträng
läkareföreskrift; Hall skröt visserligen af att det var
hans verk, en följd af hans öfvertalningar, men det
trodde ingen — en sådan pojke, som själf inte hade
den minsta stadga!
Inför kamraterna talade Hall ofta om det
storverk han uträttat, men då han var tillsammans med
Törnblad, låtsade han aldrig om att han märkte någon
förändring. Lektionerna behöfde ej vidare inställas,
det hade blifvit mera ordning och hållning på hans
umgängesvän, det var en god sak; han hade återfått
sin ambition och höll sig snygg till sitt yttre, så att
man ej behöfde skämmas för att gå med honom på
gatorna, och det var ju också någonting att sätta
värde på. För öfrigt tänkte den unge mannen aldrig
på, att det der var någonting så märkvärdigt eller
intressant, att det var värdt att tala om. Och han vande
sig så lätt vid de nya och förbättrade förhållandena,
att han snart glömde bort, att det en gång varit
annorlunda. En dag — det var på fjärde månaden af
hans bekantskap med Törnblad — frågade denne
honom till sist, om han var den ende, som inte märkt
hvilken förvandling han undergått på senare tiden.
Först förstod han ej ens hvad som åsyftades.
:>Ah, jaså — jo visst har jag märkt det,» sade
han sedan och lade upp det ena benet öfver
gung-stolskarmen, så att han satt beqvämt.
»Ja,» sade Törnblad, som gick af och an på
golfvet med händerna på ryggen, »det har jag dig att
tacka för. Det var du som gaf mig den första
uppryckningen. Det var bra gjordt af dig, så handlar
endast en verklig vän. Och hade jag inte varit så
fästad vid dig som jag är, hade jag inte kunnat hålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
