Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIAMESISKA TVILLING ARNE.
I 3 I
advocerande hit och dit gaf Hall ändtligen det begärda
löftet. Men från den dagen hände det aldrig mer att
han korn med några bidrag till afvecklingen.
Allt sedan vänskapsförhållandet till Hall började,
hade Törnblad förändrat sig betydligt till sin fördel.
Man hörde honom ej så ofta fälla sådana der bittra,
menniskofiendtüga yttranden, som varit så
karaktäristiska för honom och som hans ovänner påstodo vara
affektation, reminiscenser från hans roller; han tycktes
i allmänhet vara jämförelsevis belåten med sin verld,
det märktes bland annat derpå, att han ej spelade
Hamlet och Timon med samma öfvertygelsens glöd
som förr. Man gjorde också den iakttagelsen, att han
började egna mera omsorg åt det tekniska i sin konst,
och det tyddes som tecken till bristande inspiration.
När allt kom omkring, bestod hela hans storhet som
aktör i att han var olycklig och hade ett gallsjukt
lynne. Lynnet var emellertid nu betydligt på
bättringsvägen, och det var naturligtvis Halls förtjänst, ty
han var en glad själ och hans munterhet måste ju tina
upp den trumpnaste. Han var daglig gäst hos
Törnblad, man såg dem alltjämt tillsammans; »siameserna»
var verkligen ett mycket träffande namn.
En gång hände det till och med att Hall
öfvertalade sin vän att deltaga i en fest, som truppen gaf
för sin direktör med anledning af hans femtionde
födelsedag. Den firades på stadskällaren i den småstad,
der sällskapet för tillfället befann sig, och för att
ingenting skulle lägga hämsko på munterheten, voro
damerna ej tillsagda att vara med. Det blef en
allmän förvåning, då Törnblad inträdde, och alla måste
erkänna att han skickade sig rätt bra, åtminstone i
början. Hall var emellertid, nästan mera än
femtio-åringen själf, aftonens hjälte. Han var vid sitt
briljantaste lynne, sjöng uppsluppna visor, hvarmed han
fordom gjort furore på nations-zwyckarne i Upsala,
spelade fiol à la Paganini, så att man kiknade af skratt,
berättade de galnaste historier och läste till
direktörens ära upp humoristiska verser, hvari han och hela
sällskapet fick sig en liten smäll af träsvärdet.
Törn-blad hade aldrig sett sin vän i större sällskap förr,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
