Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 8
SANNSAGOR OCH FANTASIER.
för bakom ljuset? Är man vän till den man ej har
förtroende för?
Det var dessa och dylika frågor, som marterade
Törnblad, der han gick af och an i mörkret i sitt rum
på hotellet. Han var i en häftig sinnesskakning; det
kändes som om jorden svigtat under hans fötter. Han,
som trott sig aldrig mera kunna falla offer för några
illusioner, han hade således under ett helt år varit
lycklig öfver någonting som icke fans till annat än i
hans inbillning, sina en gång så fullständigt ramlade
förhoppningar hade han börjat bygga upp på en
grundval, som varit ett själfbedrägeri; en lögn, han hade
satt allt, allt på ett kort — och detta kort hade
varit falskt!
Falskt? Nej, han gjorde kanske vännen orätt under
den första hettan. Hall hade ingen stark karaktär,
han var litet feg, må så vara, men den tillgifvenhet,
hvarom hela hans väsen vittnat, den fans kanske ändå,
fastän det var si och så med öppenhjertigheten och
förtroendet. Törnblad kunde inte sä der i ett
ögonblick ge allt förloradt, han ville vänta och tala med
Hall själf — men inte i qväll. De båda vännerna
bodde denna gäng tillsammans i en dublett, hvaraf
tragikern disponerade det yttre rummet; Hall var icke
hemkommen än, men han kunde komma snart, och
han ville inte träffa honom nu, dä han var så
upprörd. Han tog sin hatt och gick ned i schweitzeriet
för att vänta der, tills kamraten kommit hem och gått
till sängs.
Det var endast ett par dagar sedan truppen kom
till staden, och de hade icke varit der på ett helt år,
men Törnblad kände så väl igen sig i det låga, rökiga
rummet med sin röda, fläckiga schaggmöbel och sin
blonda, fräkniga Hebe innanför disken; här hade han
förra gången tillbragt alla sina lediga qvällar. Han
gick instinktmässigt rakt fram till sitt vanliga hörn,
som händelsevis var ledigt, och slog sig ned der med
tankspridd min. Hebe kom fram och hälsade så
bekant och sade någonting, som han ej hörde, han
nickade endast helt mekaniskt och så gick hon. Efter
en liten stund kom hon tillbaka och satte ett rykande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
