Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 8
SANNSAGOR OCH FANTASIER.
månen sken in, så att det var ljust derinne nästan
som midt på dagen. Dörren till Halls rum stod
öppen; han var således ej hemkommen än. Så mycket
bättre, han skulle minsann ej få gå till sängs förr än
han sagt — sagt — hvad? Törnblad kunde inte
minnas hvad det var han ville höra, men någonting var
det, det var alldeles säkert — och han satte sig på
en stol vid fönstret för att vänta. Kors att solen
redan var uppe! Besynnerligt, det gjorde inte ondt i
ögonen att se in i den. Och ändå värmde den så att
det var hetare inne i rummet än i en badstu. Han
tyckte sig sitta i ett ångskåp och ropade till badaren
att inte släppa på mera ånga. Men att de hade
smedja vägg i vägg med badhuset! Hvad var det
annars som dunkade så der? Aha, det är maskinisten,
som håller på att lappa ihop Carlmans gamla utslitna
stadsdekoration. Plats! Nej sä tokigt — det var
misstag alltihop, det var bara locket som spikades på bror
Svens likkista. Tack, tack för besväret. Jaså, det
skall vara drickspengar? Vänta litet —
Han förde ned handen för att ta upp sin börs,
men då möttes hans fingrar af någonting hårdt och
kallt. Han drog upp föremålet och kastade det utåt
golfvet, utan att se på det. Det lät som en
fönsterruta hade sprungit sönder — en sådan sjö midt pä
golfvet! och hvad var det för gula ormar som
ringlade sig fram utefter springorna? De kommo närmare
— han tar ett språng åt sidan för att undfly dem,
men benen bära honom icke, han faller baklänges ned
vid fönstret med hufvudet mot en emmastol. Ett par
minuter derefter sofver han med det klara månskenet
öfver sitt bleka ansigte och omvirflad af ångorna från
whiskysjön på golfvet. —
Klockan var nära tre, då ett muntert sällskap
sjungande och skrålande kom gatan utför och
stannade utanför hotellet. Deras skrän hade kunnat väcka
upp en död, men den sofvande vid fönstret rörde icke
en muskel. Några minuter derefter kommo raska steg
uppför trappan. Nil gick det som en elektrisk stöt
genom Törnblads lemmar. Han satte sig upp, hörde
stegen nalkas, såg sig omkring — det var Hall, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
