- Project Runeberg -  Sannsagor och fantasier /
152

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I I 8

SANNSAGOR OCH FANTASIER.

stad, löstes äfven den gåtan. Ett fruntimmer, som
måtte ha varit mycket vackert, sökte der Törnblad på
hotellet upprepade gånger, men han tog aldrig emot
henne. Då inledde hon bekantskap med ett par af
sällskapets herrar för att genom dem få något tillfälle
att sammanträffa med den obeveklige. Det befans nu
att hon var hans frånskilda hustru, som under en
längre tid njutit penningunderstöd af honom — hon
hade råkat i misère, då hon öfvergafs af — ja det der
var nu ej vardt att tala om — och hon ville nu endast
tacka sin välgörare, det kunde han väl unna henne.
Men han var ståndaktig, och det var som om han
förstått att hon skulle vara nere vid stationen, då
truppen reste, ty han hade redan farit förut på nattåget.
En konstig herre var han, det måste medges. —

Så styrdes kosan till Norrland. Carlmanska
sällskapet hade aldrig varit der förr, och Törnblad väckte
här som öfver allt det mest entusiastiska mottagande,
isynnerhet i Sundsvall. Man spelade för fulla hus tre
veckor å rad. Men så kom den stora eldsvådan och
afbröt triumferna.

Det var midt i natten man väcktes af de hemska
klämtslagen. De flesta af sujetterna bodde på stora
hotellet eller i dess närhet, och det qvarteret hotades
ej af någon fara. Skådespelarne voro bland de förste
som anlände till det hus, der elden brutit ut. Der
rådde en förfärlig villervalla; sprutorna hade ännu ej
kommit, nästan hela öfre våningen stod i lågor och
genom fönsterna i den nedre vräktes möbler ut huller
om buller. Innevånarne i de brinnande rummen hade
måst rädda sig i blotta linnet. Törnblad hade burit
ned en sjuk qvinna på sina armar. Plötsligt blef det
oro i aktörernas grupper, och namnet Hall uttalades
upprepade gånger. Han var den ende, som ej syntes
till. Och han hade bott der i huset, en trappa upp
— i hörnrummet, det enda, som ännu ej nåtts af
lågorna. Var det möjligt att han kunde sofva? Eller
var han qväfd af röken?

Der kom en man springande med en stege på
axeln det var Törnblad, med bart hufvud, håret i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:56:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sannsagor/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free