- Project Runeberg -  Sannsagor och fantasier /
155

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FULA KARI.

155

tälcle inte se annat än vackert folk i sin närhet, och
Kari såg just ingenting ut för verlden; hon var stor
och grof som en karl, hade rödaktigt hår och ansigtet
öfversålladt af fräknar, och hon haltade litet på ena
benet.

Nu såg det mörkt ut för henne af mer än ett skäl.

Då fadern dog — det var på våren år 1850 —
var Kari trettiofem år gammal, och ingen hade
någonsin hört talas om att hon haft någon fästman. Det
väckte derför ej så litet förvåning bland hennes
bekanta, då det fram på sommaren, medan Kari under
den brådaste andtiden gjorde dagsverken på
herrgården, upptäcktes, att hon var med barn. Det vardt
ett fnissande och ett spektaklande utan all ände, men
Kari låtsades ej höra någonting; hon arbetade för två,
butter och ordkarg som hon alltid varit, lyfte bördor
som knapt någon af karlarne skulle ha orkat med,
och under rasterna höll hon sig på afstånd från de
andra; det enda svar man fick af henne på alla frågor
efter hvad kärestan hette, var att »det angick ingen».

Men en qväll blef hon uppkallad till grefven på
kontoret. Hon trodde det var fråga om stugan, der
hon hade bedt att få bo qvar mot vissa dagsverken
om året, och derför gick hon, så snart det hade ringt
åtta; men det var någonting helt annat det gälde.
Grefven satt bakom sitt stora skrifbord, svartare i
ögonen och gulare i ansigtet än hon någonsin sett
honom, och han hade nya testamentet uppslaget
framför sig; det var för folket alltid ett tecken till att han
skulle bli riktigt svår att tas med. Han sade sig ha
hört talas om Karis skamliga belägenhet, och han
af-fordrade henne nu en uppriktig bekännelse om hvem
hennes medbrottsling var; han hade alltid sökt
upprätthålla en strängt kristlig vandel bland sina
under-hafvande, och aldrig hade han lemnat en förbrytelse
af detta slag obeifrad; hvem förföraren än var, skulle
straffet drabba honom.

Men om han hoppats att med denna utsigt till
hämd vinna Karis förtroende, hade han misstagit sig;
hon stod viel dörren, litet röd i ansigtet, och säg med
en stursk min åt sidan, utan att svara ett ord.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:56:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sannsagor/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free