Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iS6
I I 8 SANNSAGOR OCH FANTASIER.
Grefven höll nu med sin kalla, dämpade, hvassa
röst ett långt föredrag öfver okyskhetens synd, allt
under det han nervöst vände sitt nya testamente af
och an, så att guldkorset på den svarta permen
blixtrade i aftonsolen; hans panna var lika slät och hans
ögon lika förnämt lugna som vanligt, medan han
uttalade ord så stränga, att Kari ej ens hört värre i
kyrkan, när prosten dundrade som allra ursinnigast.
Men när han efter föredragets slut gjorde ett nytt
försök med frågan: »Hvem är han?» visade det sig, att
hela hans på förhand öfvertänkta predikan fallit på
hälleberget, ty Kari gjorde en knyck på hufvudet,
drog till halsdukssnibbarne ännu hårdare och
förklarade, att »det der rörde ingen annan än henne själf;
hon var inte i tjänst hos någon, och hon hade aldrig
tänkt att ungen skulle komma på socknen.»
Detta svar eggade grefven. Han var icke van
vid motstånd, och han hade ofta hört af sina
under-hafvande, ja till och med af fosterlandsstiftelsens
sändebud — att högst få ordets privilegierade förkunnare
hade en sådan förmåga som han att med sitt tal väcka
upp sofvande menniskohjärtan. Det blef en hederssak
för honom att framtvinga detta namn, som han begärt
att få veta. Under en hel timme använde han
förgäfves hela sin vältalighet; hotelser, bibelcitat,
förnuftsskäl, till och med små tafatta försök i den
patriarka-liskt-faderliga stilen — ingenting bet på denna
förstockade synderska, som stod axelbred och kapprak
vid dörren med bortvändt hufvud och svarade med
sitt evinnerliga: »Dä’ angår ingen, d’ä’ mi’ sak.»
Vägguret visade på half tio och grefvinnans
förebrående torrhosta hade redan en god stund hörts
utifrån matsalen. Han reste sig upp, villrådig; en stund
skred den långa svarta, prestlika gestalten af och an
genom det skumma rummet; slutligen stannade han
vid matsalsdörren med handen på låset, men i det
samma han ämnade affärda Kari, kom just den idé
han så länge väntat på. Han betänkte sig ett
ögonblick och sade derefter, dämpadt och stilla som alltid:
»Nå — må så vara då. Synden är begången, och
fast den inför Guds ögon är lika svart, eftersom ditt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
