- Project Runeberg -  Sannsagor och fantasier /
161

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FULA KARI.

ögon. Han höll sig hemma pä sin förstuqvist dagarne
i ända, utan att lägga hand vid någonting.
Oupphörligt sneglade han utåt vägen; det var som om han
väntade någon. Slutligen kom verkligen grefven
ridande en morgon. — Pratet hade kommit fram äfven
till honom och gjort behörig verkan, tänkte Abraham,
medan han gick för att öppna grinden, utanför
hvilken ryttaren stannat.

Det gälde naturligtvis samma ämne som sist
afhandlades. I början lyckades grefven någorlunda
behålla sin släpiga, ointresserade ton, men det hårdnackade
motståndet kom honom slutligen att tappa all
besinning. Och när han endast fick ett hånfullt kort skratt
till svar på allt sitt myckna tal om omoral och dåliga
exempel och sitt eget — själftagna — kall att med
Guds hjälp söka upprätthålla en strängt sedlig anda
inom socknen, rusade han upp ur soffan, slog handen
i bordet midtför hästhandlarens näsa och förklarade
darrande af raseri, att giftermålet måste bli af, om
det än skulle kosta honom hvad som hälst; han skulle
minsann visa bönderna hvem det var som styrde i
socknen, det hade sedan urminnes tider varit
hufvud-mannen för hans familj; ingen skulle kunna säga att
han gjort en enda eftergift för den nya tiden med
dess oförskämda anspråk på själfstyrelse äfven för
packet; han vore ej värd att bära sitt namn, om han
nu släppte efter och lät skratta ut sig, och han skulle
ej unna sig någon ro förr än han hört prosten läsa
vigselformuläret öfver Kari och hennes förförare.

Medan grefven talade, med lågande ögon och en
röd fläck på hvardera kinden, hade Abraham gått till
sin chiffonnier, hvarur han framtog ett ark groft
papper och andra skrifmaterialier. Han lade papperet pä
bordet, öppnade med någon svårighet det nedsölade
bläckhornet, räckte grefven en gåspenna och sade,
blinkande och småskrattande:

»Ja, då skrifver vi välan köpekontraktet om Isfall?

11

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:56:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sannsagor/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free