Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FULA KARI.
I69
hon åter fick ta sin gamla stuga i besittning. Här
kände hon till hvar spik i väggen, hvar qvist i
golf-tiljorna, här hade hon haft sin lyckligaste tid, då far
och mor lefde, här kände hon sig på sin rätta plats.
Och det var inte sämre för henne än för många
andra af hennes gelikar, hon var inte fyrtio år än, hon
var stark som en björn, kunde arbeta nu lika bra som
förr och hade inte stora behof. Det skulle nog gå bra.
Det gick till och med bättre än hon hade
hoppats. Grefven hade aldrig visat henne ett sådant
tillmötesgående som nu — kanske derför att han var
ond pä Abraham, men — det angick ju inte henne?
Om det låg en hel hop skadeglädje i hans vänlighet,
så kom det ju inte henne vid. Hufvudsaken var att
han gaf henne arbete, och det tröt aldrig för henne;
än skulle hon skyffla gängarne i trädgården, än fick
hon vara med om att göra reda på linet, ett smutsigt
och ohälsosamt arbete, som det ej var lätt att få folk
till, än var det något annat på färde, som gjorde att
man behöfde löshjon, och då blef alltid Kari
efterskickad. Dessemellan sysslade hon hemma i sin stuga
med att ställa den i ordning, och det lyckades henne
så småningom, utan att hon behöfde anlita främmande
hjälp; hon stoppade igen springorna i väggen och
klenade murbruk på, hon hyflade själf bräder och lade
på nytt tak, hon hägnade om den förfallna
gärdesgården omkring den lilla potatistäppan — verktyg hade
hon skaffat sig ett i sender för sina hopsparda slantar
och slutligen, efter många års förlopp hade hon
kommit så långt, att hon kunde börja lägga af
pengar till förverkligandet af sin käraste dröm: att köpa
en ko. Fast det gamla fejset genom regnets och
tidens inverkan alldeles hade förlorat sin ursprungliga
röda färg, stod det i alla fall qvar och var just icke
mera förfallet nu än då Kari flyttade till Skogstorpet,
det hade hon nog dragit försorg om; under alla dessa
är hade hon gått och burit pä den tanken att hon
skulle skaffa sig en ko, så snart hon fick råd, och
hon kunde aldrig gä förbi fejset utan att tänka: Ja,
än står det tomt, men vänta bara!
Det dröjde nära aderton år, men då kunde också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
