- Project Runeberg -  Svenska Akademiens ordlista / Elfte upplagan, sjätte tryckningen (1991) /
11

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vägledning till ordlistan - 5. Ordförklaring - 6. Språkexennpel - 7. Stavning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

11

5. Ordförklaring

Ordförklaring ges vid många frännmande ord och vid inhennska
ord sonn är nnångtydiga, ålderdonnliga, regionala eller av andra
orsaker mindre kända. Sådana uppgifter har däremot sällan
givits till de sammansatta orden. I en etymologiskt samhörig
ordgrupp har ofta bara ett ord försetts med förklaring, särskilt när
man av detta kan sluta sig till betydelsen av de övriga orden. Vid
facktermer och ord som skulle ha krävt längre förklaringar,
lämnas ofta endast en kortare antydan eller enbart uppgift om
fackområde. Sådana uppgifter ges i regel med mindre stilsort.
Detsamma gäller förklaringar som endast anger sfären (växt, djur,
fisk, skalbagge) eller facket (bot., fiske., reiig., jur.). Denna stilsort
användes också i kompletterande eller exemplifierande tillägg till
betydelseuppgifter.

6. Språkexempel

Språkexempel i form av fraser och satser har beretts större
utrymme än tidigare. Särskilt gäller detta idiomatiska uttryck
{vara i faggorna, gå sönder, föra (ngn) bakom ljuset) som visar
uppslagsorden i stereotypa sammanhang där reglerna för
uppslagsordets böjning inte alltid är tillämpbara. Tillskotten kan,
om man så vill, ses som en precisering av ordens böjning såväl
som deras betydelse.

7. Stavning

Vid stavningsvarianter rekommenderas i första hand den form
som står först, i andra hand den form som föregås av ei. ("eller")
och i tredje hand den form som föregås av av. ("även").

Stavningsvariation förekommer huvudsakligen hos lånord där
en försvenskad stavning kan komma att stå mot
originalstavningen i det långivande språket. Många exempel finns på en
sådan variation hos franska ord inlånade i svenskan (fäbless ei.
faiblesse, utrerad ei. outrerad, gratäng äv. gratin, tätatät äv.
téte-à-tète).

Stavningsvarianterna har genomgått en grundlig revision
vilket har lett till att åtskilliga variantformer uteslutits (bland
franska exempel succés, modärn, distrait, nugat, sulagera,
platitude). Även om alla exempel i detta fall inte pekar i samma
riktning är huvudtendensen klar: främmande ord får i ökad
utsträckning behålla sin ursprungliga form. På denna punkt
fortsätter elfte upplagan en tendens som inletts i och med nionde
upplagan (1950).

Tendensen är tydligt märkbar också i det engelska
lånordsmaterialet där former som kliring, kurry, jass har utgått liksom
dubbelteckning vid fall som cupp, fann och inputt/outputt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:09:05 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/saol/11-6/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free