Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sarekfjällen såsom turisttrakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grundlig kännare av fjällen finnes där numera, men att
giva sig dit utan en någorlunda ortskunnig lapplänning
är i de flesta fall, särskilt om svårare vadningar skola
göras, även för en van fjällvandrare riskabelt. För en
ovan, dåligt utrustad, som kanske dessutom har dåligt
terrängsinne, kan det betecknas såsom självmord.
Om i ett sällskap av flera duktiga personer finnes
åtminstone en verkligt erfaren och förståndig fjällvandrare samt
man är väl utrustad och rikligt försedd med proviant och ej
avlägsnar sig alltför långt från bebodd plats kan särskilt
engagerad bärare möjligen undvaras. Men detta måste
betraktas såsom ett sällsynt undantagsfall. Har man gott
om tid och mat, kan man även lättare reda sig; man kan
då avvakta bättre väderlek eller vattnets fallande i en
bäck eller göra en omväg. Med knapp tid och knapp
proviant kan man bli ställd inför nödvändigheten att
nödgas taga sig fram under riskabla förhållanden, och då
kan det vara ännu nödvändigare att hava en ortskunnig
man och tränad bärare till stöd.
Såväl lappar som nybyggare ha åtminstone förr varit
duktiga bördbärare; med senare tiders benägenhet för
ett bekvämare liv har villigheten att bära tunga bördor
förmodligen avtagit. Jag tror knappt man i våra dagar
kan påräkna att få över 17 kilo (s. k. laglig börda) burna
av varje man. Detta är ej särdeles mycket för en stark
och van bärare vid marsch på fjällslätten eller i dalgångar,
men man får dock även taga hänsyn till, att bärarna i de
flesta fall också måste bära egna saker.
Vinterturer kunna i mars under gynnsam väderlek
vara härliga nog för duktiga skidåkare, men då
turisthyddor alldeles saknas i fjällen, kunna knappast
vinterfärder göras. Toppbestigningar med skidorna på äro i
allmänhet ganska krångliga, och utan skidor kan det på
många ställen vara svårt att taga sig fram genom snön.
Enligt min mening hör bergsporten företrädesvis till
sommarsäsongen. På de stora fjällslätterna och dalbottnarna samt
där terrängen är måttligt kuperad är skidan emellertid ett
förstklassigt hjälpmedel under vintern, och man kan färdas
rakt fram över bäckar, sjöar och myrar, där man
sommartiden kanske måste göra stora omvägar.
Tydligt angivna stigar saknas ännu i allmänhet i fjällen,
dock finnas genom så gott som alla huvuddalar
lappflyttningsvägar, som på stora sträckor äro tydliga, men här
och var nästan omöjliga att följa. Kommer man av vägen,
kan man vanligen återfinna den genom att gå vinkelrätt
mot dalens längdriktning. Ofta gå stigarna genom myrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
