Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nåtjosdalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Från Säkoks västände (fig. 30) är anblicken av fjällen
kring Njåtsosdalen synnerligen storslagen. Den grannaste
delen är den västra delen, där dalbottnen upptages av
en rad sjöar med kristallklart vatten mellan branta,
toppkrönta dalsidor. En motsvarande vy finnes
ingenannanstädes inom Sarekfjällen, beroende på att nästan
alla sjöar, som funnits i de större dalgångarna vid
istidens slut, igenslammats under den postglaciala tiden
genom glaciärbäckarnas stora slamhalt. Till de tre
Njåtsossjöarna rinner emellertid ingen glaciärbäck, utan endast
klara fjällbäckar, och därför saknas deltabildningar.
Vattendelaren ligger i denna dalgång på l 020 m och ovanligt
långt mot V, nämligen ända borta vid västra dalmynningen.
Lapparnas flyttningsväg går hela tiden på norra sidan.
För att komma fram måste man vada två rätt stora bäckar,
Palkatjokk och Luottojokk (jmfr sid. 17), av vilka den
sistnämnda väl är svårast. Möjlighet att högre upp kringgå
dessa bäckar bland annat på snöbryggor föreligger dock,
men blir det naturligen mycket besvärligt att använda
sig härav. Väster om Luottojokk finnes ingen svårvadad
bäck. Björkskogen går i dalen till denna bäcks utträde i
huvuddalen. Lägerplats bör ej gärna väljas högre upp
än 1 km nedanför den nedersta sjön.
Bergbestigningar och passövergångar. På norra
dalsidan bilda Pårtefjällets västligaste utsprång ett härligt
alpland, (fig. 31) vars toppar dock från V äro ganska
svårtillgängliga. I den östligaste bidalen, från vilken
Ruopsokjokk kommer, ligger en liten glaciär, från vars
översta del det höga och spetsiga Saitaristjåkko (1 934 m)
med svårighet kan bestigas (bestigningen utförd av en
värmländsk hantlangare Nils August Olsson 4/7 97). Från passet
mellan Saitaristjåkko och Pårtetjåkko kan man fortsätta
nedåt Palkatglaciären. I den nordligaste glaciärdalen
intill Luliihatjåkko torde en användbar övergång till
Pårteglaciären finnas (se sid. 59).
Bestigningarna av Luottolako och Kåbrek kräva ingen
anvisning och ej heller övergången över det förstnämnda
till Sarvesdalen, dit man även kan komma genom
Jeknavagge (sid. 53), och Nåitevagge (sid 54.).
Tsäkkok (1 784 m) är utan svårighet tillgängligt från Ö,
och därifrån kan man lätt komma på Pulkas, den över dalen
utskjutande branten, som bildar ett så karaktäristiskt drag
i landskapet kring Njåtsossjöarna. Det andra särskilt
karaktäristiska berget är det ryggåsformiga Tjatja (1 837 m)
med sin mantelformiga glaciär i sydöstra änden. Berget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
