Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
Så gjorde han som andra. Och då jag
i början ej förstod mig på taktiken,
så blef jag utom mig en vacker dag,
när jag befann mig slagtad för publiken
af hans kritik. I halsen brände gråt,
och som i feber mina pulsar glödde.
Ja det är komiskt — men emellanåt
jag trott, att han min räst af tro förödde.
Ty det var ej min dikt han döden gaf —
det var hans rätt mot mig som mot en annan —
nej, med hvart ord han sålde sig till slaf
och slog sin egen forntidstro för pannan. —
Men tiden, sägs det, läker alla sår.
Jag svär dock, att det är en lögn, emedan
jag sett dem öppna i för många år. —
Ett gör blott tiden: man blir van vid svedan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
