Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
gammal Sätrahabitué på 1700-talet. Äfven detta gamla
minne fick följa de andra husens exempel.
Mot slutet af 1850-talet lät glas uppföra ett nytt
Lazarett i två våningar, som intog den plats, där det
gamla hedervärda Hospitalet sedan Biskop KalSENII
tid ännu fanns kvar, fastän det på senare tider tjänst¬
gjort som »Fattighus för män». Det fick nu byta plats
och flyttades NO om Lazarettet samt omdöptes seder¬
mera till »Tvåan». Omkostnaderna för denna flyttning
och reparation af samt påbyggnad af det gamla huset,
som
stego till 500 Rdr, honorerades af Sätravännen
Direktör P. MORELL.1
1
Då denne man
jämte sina stallbröder, Prosten K. M. södergren
i Skultuna och Kapten F. Casparsson på Stockkumla, i 25 år hvarje
sommar voro
brunnsgäster vid Sätra, och han dessutom som Sätra
välgörare och en rätt märklig personlighet var vida känd, lämnas här
ett litet utdrag ur hans lefnadshistoria. Johan Petter Morell var
född i Grythyttan 1793 och afled i Avesta, där han haft sin hufvud-
sakliga verksamhet som Öfversmidesmästare med titel Direktör, 1886.
Han var Fil. Doktor, Jur. utriusque Kandidat, hade aflagt Bergsexamen
och dessutom både Präst- och Organistexamina, sålunda en mångför-
faren man. Det märkligaste härvid är, att han de sista 40 åren af sitt
lif var stendöf, och att han, redan då han kom till Uppsala som student,
hörde mycket litet, men ändock kunde aflägga sina examina och var
en framstående man inom Bergsvetenskapen. Det berättas, att, då man
skulle inskrifvas vid Universitetet, var praxis den tiden, att alla vid
det tillfället äfven skulle examineras i teologi och därför ställdes upp
på ett led. Morell, tänkande på sin döfhet, hade räknat ut, att Pro¬
fessorns första fråga skulle vara efter hans namn, men det gick icke
efter uträkning, utan frågan blef i stället: »Hvad är synd?» hvarpå
svaret kom: »Jan Petter Morell». Professorn log endast och gick vidare.
Sedan blef det ett allmänt ordspråk inom studentkåren: »Hvad är synd?»
»Jo, det är Jan Petter Morell». Han började med det prästerliga kallet.
När han kom till Strängnäs för att prästvigas, sade Biskopen, att det
icke gick för sig, då han var döf, och samma blef förhållandet, då han
skulle profva som Organist vid Domkyrkan. Han måste då återvända
till Uppsala och slog sig på Bergsvetenskapen. Han var äfven med
som landtvärn i striden mot Norge. Morell plägade alltid säga, när
bråk var med Norge: »Det var Carl Johans fel, att vi icke fingo göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
