Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
AUGUST STRINDBERG.
till en stor diamantring på en smutsig, ovårdad
hand. Stenen i ringen var tör stor tör att vara
äkta, ehuru infattningen nog var riktigt guld.
I den bredskyggiga hatten satt en tuppfjäder,
som inte hade något der att göra, och peruken
såg ut som den var spunnen af hästhår.
Efter en stunds tystnad ansåg baronessan
sig skyldig att göra sig angenäm, men ingen
kunde höra hvad hon sade för vagnens
skram-mel, och magistern såg blott hennes otäcka
leende öfver de svarta tänderna, hörde hennes
liksom af nattvak hesa röst och kände hennes
kallvattenblickar fästa på sig. Han ville gerna
se ut genom fönstret, men det satt för lågt för
honom, och han var så fastklämd i vagnssätet
midt emot den fyrtioåriga damen, att han var
tvungen se henne i synen och med minspel
tillkännage att han hörde på hennes sladder.
Landskapet såg härjadt och ödsligt ut på båda sidor
om vägen; man åkte förbi ruiner af slott, och
halft nedbrunna väderqvarnar visade hela
hjulverket mot den klara vårluften. De
samtalsämnen, som lågo till hands, voro farliga tör
sämjan, och man tillgrep å nyo tystnaden som den
säkraste utvägen. Efter en timmes färd närmade
vagnen sig en stor bokskog, som sträckte sig
öfver den svaga landryggen mellan Landskrona
och Helsingborg, och efter ytterligare en qvarts
förlopp stannade vagnen utanför en hög
jern-grind, som var upphängd på två massiva
stenpelare, försedda med obelisker och kulor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
