Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
AUGUßT STRINDBKRG.
hade ingen spade varit i jorden. Ogräset stod
högt, och Tussilago hade redan blommat ut och
gått i frö. När han kom ned till drifhuset, såg
han melonerna ligga torra, och alnshögt ogräs
dolde blomsterplantorna. Magistern, som tyckte
det vara synd att ett par månaders arbete skulle
på detta sätt ödas bort, öppnade dörren och
gick in för att rädda hvad räddas kunde. Först
nu, när han kommit ned deri, upptäckte han,
att det icke var något uppmuradt drifhus, utan
ett brädskjul, bygdt öfver en jordkula och
öfvertäckt med halm och jord, hvarigenom blåst och
regn hade fritt tillträde. Der fanns visserligen
en värmeledning och en ugn, men allt såg ut
som rent skoj, och fönstren voro tagna från
drif-bänkar, hvilka lågo öppna och vanskötta, utan att
ett frö ännu hade kommit i dem.
Emellertid började magistern rycka upp
ogräset nere i huset, men han hade icke plockat
många strån, förrän han kände någonting kallt
och obehagligt som rörde vid hans hals. Han
vände sig hastigt om, i det han steg åt sidan, och
varseblef en stor svart snok, som hängde ned från
taket och spelade med den utsträckta tungan.
Magistern lyfte ögonblickligen spaden för att slå
ihjäl besten, då han i samma stund hörde en
ängsligt bönfallande röst borta från dörren:
»Nej, för himlens skull, slå inte ihjäl min
snok!»
Det var förvaltaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
