Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
AUGUST STRINDBERG.
Berusad af vinet och sången började
zigenaren bli vek, och i ett anfall af ädelmod bjöd
han Ivan sitt glas, som denne tömde med
blottadt hufvud och knäböjande som det anstod en
page. I trots af sitt ynkliga och svultna
utseende gjorde han detta med en viss grace, så
att magistern fann sig föranledd att belöna honom
med en uppmuntrande nick. Då kunde
zigenaren inte längre styra sin glädje och stolthet, utan
glömsk af sina föregående lögner lät han
undfalla sig:
»Det är min bror, ska’ magistern veta. Jag
uppfostrar honom strängt, men han skall bli en
stor man — kanske riksamiral, om vi få lefva!»
Magistern utbredde sig med ifver om
sjömaktens snabba utveckling i Norden och om den
lysande karrier som detta ädla yrke erbjöd nu i
jämförelse mot förr, gaf goda råd och vinkar om
huru en ung man skulle uppföra sig och hvilka
vägar han skulle gå och hvilka kunskaper han måste
förvärfva sig för att komma sig fram som sjöofficer.
Under tiden hade det blifvit natt, men den
ljusa sommarhimlen gaf ännu så mycket ljus,
att magistern kunde se, hur baronessan kom
smygande genom lönnallén. Förvaltaren hade redan
fått öga på henne, och med hatten i hand gick
han henne till mötes på bron, bad henne vara
välkommen och frågade, om hon ville dricka ett
glas i magisterns sällskap. Baronessan tackade
och satte sig ned, drack på bönders sätt ur
samma glas som förvaltaren och tycktes redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
